Imorse vaknade jag på ett obehagligt sätt. Hela pianot skakade och eftersom jag drömde just då kan ni få försöka lista ut hur rädd jag blev. Hur som helst var det min vän Hanna som ringde och undrade om jag skulle med och titta på matchen. Det skulle jag såklart så jag fick bråttom att göra mig iordning. Självklart hade jag oturen att behöva sitta i sekretariatet vilket innebar att jag inte kunde göra min tyskaläxa. Men men, nu är den i alla fall gjord och jag började slappna av tills en annan tanke slog mig. Jag har inte ens tittat på pianoläxan. Som tur är har inte Susanne heller gjort det så jag kanske slipper bli uppkäkad själv.

Till veckan är det projektarbetesvecka, PA100vecka. Känns rätt skönt eftersom vi kan bestämma när vi ska börja på morgonen. Jag känner på mig att det inte kommer bli alltför tidigt.