Imorse var jag ute och sprang minsann. Det var inte så jättemånga sniglar så jag överlevde. Jag sprang 4,4 kilometer plus lite till eftersom jag sprang fel. Om någon undrar alltså. Jag mötte bara en person under min tur så jag behövde alltså bara låtsas vara vältränad en liten bit. Så gör jag alltid när jag möter någon, springer med spänstiga steg och andas som en sovande katt. Blir dock jobbigt i längden så på fotbollsmatcher och sånt fungerar det inte. Om någon undrar alltså.

Jag glömde förresten skriva förut att jag hade en äcklig liten fästing på mig häromdagen. I torsdags var det. Den satt just under örat men jag trodde att Eric skämtade när han sa att jag hade en men det gjorde han alltså inte. Det var hur som helst äckligt. Jag som ju, tack och lov, bor i norrland har aldrig haft någon förut men nu kan jag alltså inte skryta med det längre. Förresten är fästing ett rätt roligt namn. Den fäster ju som. Smaka på ordet!