Imorse kanske vid åtta började Urax skälla. Jag ropade på honom men han fortsatte bara. Sådär ett skall per halv minut och ibland oftare. Detta gjorde det självklart omöjligt att somna om så jag ropade på honom igen och då kom han upp. Han ställde sig och tittade mot fönstret och gnällde, så smart som jag är förstod jag att han ville ut. Det märkliga var dock att mamma eller pappa skulle ha gått med honom för bara nån timme sen och jag skulle inte behöva gå förrän vid kanske halv elva. Nu kommer vi till själva grejen. Han var inte kissnödig. Han hade spytt och ville bajsa eftersom han var lös i magen. Jag är rätt övertygad om att det är benet från älgen som ligger bakom. Usch!

Snart ska jag gå en långpromenad med Urax. Det känns tungt eftersom jag är helt stum i benen efter fysträningen igår. Det roligaste är att vi nog har fysträning ikväll med fotbollen också. Brukar vara det på tisdagar eftersom det är en så liten hall.

Igår var förresten min artikel som jag skrev om fotbollslaget med i Tegaren. Det är en tidning som kommer ut till alla hushåll på den rätta sidan älven här i Umeå. Södra sidan alltså. Det var ju roligt. Eller nåt.