Ibland önskar jag att jag hade en anonym blogg så att jag kunde skriva om alla idiotiska människor som finns och som jag hatar. Men det har jag inte så det kan jag inte göra. Jag får helt enkelt ta upp mitt diktskrivande igen så att jag får ur mig ilskan. Längst ner finns en spännande dikt som jag skrev för nåt år sen. På senare tid har jag dock slutat vända på ordföljden för att få till rimmen.

Nu ska jag snart fara på fotbollsträning i värsta stora hallen. Det är skoj för på Tjejligan är det stor hall. Sen ikväll är det ju sista kvällen för Eric här så då ska vi se melodifestivalen och äta chips och dipp. Och så sånna där ostkrokar som är som små pinnar.

Det är inte ofta jag fäller en tår
sedan sist har det nog gått några år
men idag hände det som fick mig att gråta
och det är något som jag aldrig ska förlåta
jag ska minnas det här så länge som det går
och sen när det har gått ett tag så kanske du förstår
hur illa du har gjort mig, hur mycket det berört
att allt du sa har sårat, att du mitt liv förstört