Imorgon fyller pappan år så då ska jag fixa bakningen. Vanligtvis är det han som gör det men eftersom det är hans dag så känns ju det lite elakt. Jag erbjöd mig att baka eftersom jag är kungen av bakning och det tyckte han lät bra. Istället för att han skulle översätta och berätta hur man gör den vanliga tårtan så fick jag fria händer. Han vet inte vad han har gett sig in på! När jag skulle göra kladdkaka blev ju det fiasko och vem vet vad som kan hända nu? Jag tänker dock inte berätta vad jag ska göra för han har sagt att han brukar börja dagen med att läsa min blogg.

Imorgon har jag massvis med saker att göra så jag måste nog sova snart så jag kommer mig upp i tid. Det ska dammsugas och handlas och lagas lunch och lämnas och hämtas på pianolektion och bakas. Sen skulle jag vilja spela in en sak också men det hinner jag nog inte. Men ja, det ordnar sig.

Mamman kommer hem imorgon också men hon är nog lugn som en filbunke. Jag ringde nyss och berättade hur bra allt har gått. Jag menar hur svårt kan det vara att passa ungar? Man smäller till dem och sen sover de ju i flera timmer. Suveränt! Nej nu ljög jag igen.

Just ja, lillpojken sa att han hade läst att jag ville se hockey så då sa han att på torsdag kan jag komma och kolla. Han visade vägen också och det var inte alls långt. Lika långt som till fotbollsträningarna ungefär, sju minuters promenad alltså. Kanske tio. Godnatt!