Till efterrätt idag åt vi ljus chokladmousse. Jag har lite svårt för att äta det men jag ville inte säga till familjen varför. Nu skriver jag det här så kan de läsa det imorgon och skratta. För övrigt skrattar de hela tiden åt när storpojken och lillpojken var här och skalade på kvällen. Google Translate översätter nämligen pillade till skalade av någon konstig anledning.

Hur som helst, chokladmousse. När jag var yngre åt vi ofta chokladmousse när vi var i fjällen. En gång hade jag varit ute och missat högtiden så när jag kom in sa mamma att jag kunde ta hennes tallrik och äta på den. Det är ju onödigt att diska mer än nödvändigt tycker vi. Jag åt och åt och åt. Spännande med små knapriga bitar, tänkte jag, det brukar det inte vara. När jag var färdig konstaterade jag för mamma att det var bitar i. Då såg det ut som att en glödlampa tändes ovanför hennes huvud och hon sa förskräckt, men gud förlåt, jag hade ju klippt naglarna i skålen!

Av den enkla anledningen har jag lite problem med att äta chokladmousse, man vet ju aldrig vad som gömmer sig i den.