Fy tusan så ont jag har i kroppen! För tio år sedan var det norm att träna fyra dagar i rad, minst, men nu är jag inte riktigt i form för det. Eller jo, det är jag ju, men jag har som sagt ont. En lagmedlem på Blodomloppet sa att det går att se den riktiga tiden, alltså från startbågen till mål, och inte bara den som jag såg i går, från att startsignalen gick till mål, och som jag visste var jag under 30 minuter. Det är jag nöjd med eftersom de första två kilometrarna gick så sakta på grund av latmaskar som gick.

 

På söndag ska i alla fall mitt sista, typ, tyskarbete in och därför bör jag sitta med stjärten klistrad mot den här stolen hela långhelgen. Tyvärr händer det dock massa roliga, och viktiga, saker som också måste hinnas med så nu när jag sitter och spelar Candy Crush vill jag döda mig själv, varför har jag ingen disciplin? Jag ska skaffa mig det och i morgon ska jag skriva så fingrarna blöder. Önska mig lycka till.