I går kände jag att jag ville lägga mig ner på golvet på Ica Maxi och gråta och slå alla i min närhet. Jag ska berätta. Jag och hanen skulle hämta min nya symaskin (som jag fick av mormor när jag fyllde år) på Maxi, skjutsa mamma till flyget och sedan åka hem till hanens familj på middag. Vi åkte hemifrån i god tid men hanen glömde att vi skulle till Maxi så det blev en liten omväg. Ingen fara än så länge. När vi var framme vid Maxi insåg jag att jag hade glömt mobilen hemma och eftersom jag hade en kod för paketet var vi tvungna att hämta den. Väl inne vid posten stod det två stycken i en kö och eftersom det på kölappsmaskinen stod kundtjänst så tog jag ingen lapp utan ställde mig i postkön. När det var min tur kom precis två nya personer och tog kölappar och personen i kassan frågade om jag hade någon kölapp. Nej det stod kundtjänst och inte post svarade jag. De gäller för posten också sa hon så jag fick helt enkelt ta en kölapp. Eftersom jag redan var sen kände jag irritationen och svetten komma krypandes. Tror ni personerna bakom mig sa att det klart jag kunde gå före? Naturligtvis inte. Då började jag känna tårar i ögonen och förmodligen många symtom som kommer just innan en panikattack. Till slut fick jag det förbannade paketet och kunde hetsa ut till bilen. När vi äntligen plockade upp mamma berättade hon att hennes flyg var inställt och att hon skulle få åka buss i stället. Helt plötsligt var vi i tid och mina problem kändes ganska små i jämförelse.