Jahaja, då var det en ny vecka. Jag märker ingen större skillnad från förra veckan men jag har i alla fall ökat kanske ett halvt kilo i vikt. Förra fredagen började jag känna lite fladder i magen och i morse tyckte jag att jag kände rörelser mot handen. Det kan naturligtvis ha varit tarmarna eller en dröm men det var hur som helst lite läskigt.

 

I dag fick jag känna mig viktig på jobbet för jag blev inbjuden på ett möte om produktionsplanering med chefen och en annan. Jag älskar ju att känna mig viktig så sådant här gör ju att jag känner att jag har hittat rätt jobb. Sedan älskar jag ju det svenska språket och det gör ju inte saken sämre. Seså, utbilda er till medicinska sekreterare nu om ni er noggranna och kan skriva korrekt, det är en enorm brist!

Det här med kläder är ju inte det lättaste vid en graviditet. Eller ja, personer som är 170 cm och väger 50 kilo har kanske inte så svårt att klä sig men för mig har det varit lite knepigt. Jag fasar för hur det kommer bli när jag blir större. De här byxorna är i näst största storleken och de finns bara i en längd som naturligtvis är för kort för mig. Eftersom jag alltid har jeans på mig på jobbet finns typ inget annat budgetalternativ än de här byxorna från H&M. De svarta kostade 300 och de blå 600. Här i Umeå har både Lindex och Kappahl slutat med gravidkläder så utbudet är ju inte jättestort. 

 

I går var vi i stan och fikade på Brobergs. De har ett erbjudande i Restaurangchansen och det är så himla gott! Varsin latte och varsin ost- och skinkfralla erbjuds för 65 kronor och mackorna är så saftiga och goda. Jag inser nu efter lite googlande att jag har skrivit om det här två gånger redan tidigare år men det tål att upprepas.

 

I går visade gravidappen att vi har kämpat oss igenom halva graviditeten. Eller ja, kämpat och kämpat, så överdrivet jobbigt har det ju inte varit och det lär ju inte direkt bli lättare framöver.

 

Min väninna tyckte att jag ska göra som alla andra stora bloggare och visa magbilder varje vecka. Det verkar ju skojigt så då gör jag det. Vikten går i alla fall stadigt uppåt och vad som är fett och vad som är ett foster förtäljer inte historien.

 

Idag påpekade jag att det luktade illa i vårt kylskåp, det är för övrigt fixat nu, och då sa min kollega att jag kanske är gravid, då är det ju vanligt att må lite illa av lukter. HAHA DUMFAN! Jag sa inget för något får hon ju ta reda på själv.

 

Nyss var jag ute och fotade lite höst men kameran var visst näst intill urladdad så det blev inte så många bilder. Nåja, det är ju skönt att vara inomhus också.

 

För några dagar sedan var det varmt i vårt kylskåp och naturligtvis trodde vi att det var vi som hade glömt stänga det. Vi vred upp det till max och då frös det över natten. Sedan vred vi värmen till den normala nivån och då stängde det av sig igen. Maten har vi numera på balkongen och det går ju bra eftersom det är kylskåpskallt ute. Tyvärr har vi väntat på Electrolux i två dagar nu men de verkar ha annat för sig än att hjälpa oss. 

 

Det här är den sista bilden som togs på "vårt" gigantiska akvarium. Precis som morfar gissade så sålde "vi" det på grund av platsbrist i gästrummet som senare kommer att bli ett barnrum. På tal om vatten så har jag köpt gymkort, jag minns inte om jag har nämnt det, och jag försöker gå på vattengympa en gång i veckan. Eftersom mitt blygdben blir mer och mer ömt av träning så är vattenträning rätt najs. Jag spelade ju fotboll tills för några veckor sedan men de sista matcherna fick jag förklara läget för tränaren och bara spela lite grann. Sista matchen blev jag ställd i en frisparksmur och det var ju inte direkt drömmen. Fortsättningsvis är löpning inte att tänka på men jag försöker köra på med annat så länge det går. Om ni undrar.

 

Nej men vad säger ni? Ska jag dra i gång bloggen igen. Ja, så gör vi. Jag och hanen ska, om allt går bra, få ett litet litet barn i mars. Eller kanske i februari eller april, det är ju inte så lätt att veta. Jag är alltså gravid i vecka 20 nu, TJUGO! Fattar ni att ni inte har fattat det?! Jag har mestadels mått bra men nu kan jag inte ha mina vanliga jeans längre så nu är det dags att berätta. Dessutom var vi på ultraljud förra veckan så nu vet vi ju att det finns en varelse där inne. Vad hen troligen har för könsorgan kan jag berätta senare med en liten förklaring på hur jag tänker kring det. Ultraljudsundersökningen kan jag också berätta om senare för det var ju en intressant upplevelse. Nu ska jag ringa några gamla släktingar som inte har internet och sedan postar jag det här inlägget och stänger av mobilen. Närå, de flesta som står oss nära vet redan om det så ingen lär bemöda sig med att ringa.

I dag införskaffade jag en ny mobiltelefon så snart, när jag har fått fingrarna ur arslet och startat den, kanske jag börjar fota fint med den och lägga in bilder på bloggen. Jag tror att kameran ska vara bra alltså. I övrigt bakade jag kanelbullar i söndags eftersom det var kanelbullens dag. Det kommer jag aldrig göra igen för min kollega hade gjort en kanelkladdkaka som var mycket godare och betydligt enklare att göra. Här får ni ett recept på en sådan. Jag har inte testat det men kollegan sa att det var så hon gjorde. Jag kan ha glömt något mått eller så så tänk lite själv innan du blandar i allt.

 

2 ägg, 2 dl socker, 1 msk kanel, lite vaniljsocker, typ 2 dl mjöl, typ 120 g smör.

 

Som vanligt ska den väl in i ugnen på typ 160 grader i 20 minuter. Strö på pärlsocker innen den åker in i ugnen.