I morse när jag satte mig upp på sängkanten kände jag att det droppade på mina ben och jag märkte också att någon hade opererat in silikon i mina bröst under natten. Om mjölken kommer i gång ordentligt så blir lillgrisen av med sonden i morgon. Nu har vi varit och handlat lite frukost, mamma kom med massa matlådor i går, och hämtat lite mer grejer hemifrån eftersom vi blir kvar på sjukhuset någon dag till.

Lägg märke till att grisfötterna är exakt lagom stora, han brås på sin far.

Det är ju möjligt att jag är lite partisk men tänk att vi fick det finaste barnet! Tyvärr kom det lite fostervatten i lungorna så det behövdes en CPAP ett tag och det verkar finnas en infektion i kroppen som dock har börjat försvinna. Det har gjort att jag och hanen har kunnat vända tillbaka dygnet så det finns väl alltid något gott med det onda. Jag blir utskriven i dag och då får vi ett rum närmare Sammy. Jag mår bra men har en jävulsk träningsvärk i bland annat armarna.

Tack för alla gratulationer! Bättre bilder kommer när vi har fått komma hem, nu har bara hanen fotat med mobilen och eftersom vi inte ville störa inne på avdelningen så blev det bara första bästa.

12.30, ny Cytotec-kur.

I övrigt har det inte hänt något, jag har haft ganska smärtsamma värkar som jag kurerar med kexchoklad. Snart kommer någon och ska kontrollera hur jag verkar ligga till. Vi har sovit i sköna sängar och snart ska hanen få gå ut till bilen och hämta resten av våra saker. 

10.00, CTG och underlivsundersökning, 3 cm öppen. Barnmorskan som kände i natt var tydligen slarvig.

10.35, drack Cytotec för att livmodertappen ska bli mjuk. Det smakade ingenting. 

11.00, lunch. Gott, jag förstår inte varför det är så mycket gnäll.

Vi kunde ha dragit er alla vid näsan för i natt började jag känna värkar. Jag hann inte sova något och nu efter två timmars sömn har jag bomull i huvudet. Här har ni en liten lista på det som hände i natt. 

23.50, kände en trolig värk. Fortsatte med ungefär två stycken per tio minuter. Gjorde ondare och ondare. 

0.50, ringde förlossningen. Skulle komma in för bedömning. 

Blod i trosorna. 

Åt mackor. 

2.10, åkte mot sjukhuset. CTG och underlivsundersökning.

Strax efter fem åkte vi hem igen.

De ringde från förlossningen klockan åtta och vi åkte dit vid nio.

I dag är det den sista dagen i mitt vanliga liv för i morgon läggs jag in på sjukhuset och när vi kommer hem igen har vi förhoppningsvis med oss ett barn som ska bo med oss. Eftersom jag är ett kontrollfreak känns det ganska bra att få en tid då det är dags, så länge ingenting händer i dag eller i natt, men samtidigt känns det läskigt att det inte kommer som en överraskning. Jag får för mig att en överraskning gör att jag inte hinner tänka och oroa mig så mycket utan bara går på adrenalin. Nu vet jag ju i stället att jag i morgon, om det inte drar ut på tiden, kommer ha jävulskt ont och att jag förmodligen kommer be om att få dö. Jag försöker tänka som Blondinbella i stället och fokusera på en målbild, hur bra allt kommer att gå, den där urkraften som kommer hjälpa mig och hur coolt det är att föda barn .

 

Jag funderar på att blogga flera gånger i morgon så att ni kan följa med på den här spännande resan under dagen.

I går kväll när hanen skulle vyssa mig till sömns kom han in i ett kolsvart sovrum och började smeka mig och sa "stormagen". Det var bara det att det var rumpan han tog på. Det känns ju bra att den är lika stor som min gravidmage. 

På förlossningen i går fick jag en jättebinda eftersom det blödde lite efter att läkaren hade grävt i mitt kön. När vi gick därifrån frågade jag hanen om den syntes men det sa han att den inte gjorde. Eftersom jag kände den väldigt tydligt frågade jag om han var helt säker på att den inte syntes. "Men man tänker inte på det" svarade han då. Tur i alla fall att jag hade mjukisbyxor och inte jeans. 

Nä fy tusan, så här länge är det ju inte möjligt att vara gravid! I dag var vi på den andra kontrollen inför en eventuell igångsättning och när allt var klart ville läkaren känna på min livmodertapp. Hon pillade ungen på huvudet och kanske gör det att förlossningen startar av sig själv, annars blir vi inkallade på måndag morgon för igångsättning. Kul att vi har haft förlossningsväskan packad i typ tio veckor, alltid redo.

 

I natt hade jag halsbränna för första gången i mitt liv. Jag var tvungen att sova på höger sida hela natten för att stå ut och det var ju störigt eftersom jag helst vänder på mig en del under nätterna.

 

Förresten så kan jag hälsa till er som vill komma hit och hälsa på att det inte kommer finnas något fika att bli bjuden på för det har vi ätit upp. Känner jag mig själv rätt så vill jag nog inte ha så mycket besök alls den första tiden, hanen kanske får anordna en liten picknick nere på gården så jag får lugn och ro.

 

Nu när jag är ledig på dagarna brukar jag lyxa till det med en smaskig frukost som jag avnjuter i lugn och ro samtidigt som jag löser ett korsord. En favorit är en knäckemacka med kokta ägg, smör, salt och majonnäs, en kopp te och en smoothie gjord på naturell yoghurt och bär, i dag blev det jordgubbar. Jag är ju rädd för hepatit eller vad det var så därför kokar jag de frysta bären och förvarar dem i en låda i kylen. Nu när det inte är varmt ute fungerar det bra men är det sommar vill jag helst ha frysta bär så då får jag väl frysa in dem igen.

 

I dag var det alltså dags för den första kontrollen inför en eventuell igångsättning. Jag fick ligga på en brits i kanske 45 minuter med grejer på magen som mätte sammandragningarna och barnets hjärtslag och sedan mättes också mitt blodtryck. Jag fick lämna ett urinprov och sedan var det dags för ett ultraljud. Vi trodde att vi skulle se barnet som förra gången fast lite bättre men så var det tyvärr inte, vi uppfattade inte ens vilka kroppsdelar barnmorskan undersökte. Men ja, allt såg bra ut och på fredag får vi komma tillbaka om vi inte har blivit föräldrar till ett fött barn innan dess.

 

På den här bilden tycker jag att jag är ganska lik mig själv på bilden högst upp på min blogg...

Nu börjar det bli lite löjligt att jag varje dag skriver att allt är som vanligt men så är det tyvärr i dag också. I morgon har jag dock tid på kvinnokliniken för ultraljud och CTG så då får vi i alla fall se så att allt ser bra ut. Om det gör det får jag komma tillbaka på fredag och kontrollera igen och är allt bra då också sätts jag i gång på söndag eller så. Alltså borde jag vara förälder om en vecka och det känns ju helt sjukt.

I dag var jag och mamma på det nya shoppingstället vid Ikea och åt lunch och kikade lite. Vi hittade dock ingenting festligt att köpa men det var väl lika bra det. 

I dag funderade jag på vad jag skulle göra för vettigt så jag googlade lite och insåg att jag skulle baka havreflarn. Min farmor brukar alltid göra det, sedan äter jag upp hela burken, så jag rotade fram receptet jag fått av henne och skulle börja baka. Tyvärr hade vi ingen grädde men det gjorde ingenting för då kunde jag ta en härlig promenad till Statoil och köpa en förpackning till överpris. Eftersom farmor höftar ganska mycket när hon bakar så finns det inte så mycket instruktioner men jag blandade de övre ingredienserna och klickade ut det på en plåt och skjutsade in det i ugnen i kanske tio minuter i 175 grader. Den andra krämen blandade jag och klickade ut mellan två flarn när de hade kallnat lite.

 

I natt hade jag en vidrig huvudvärk så jag var tvungen att ta en Alvedon. I dag har jag sovit och vilat typ hela dagen så nu känner jag mig som mig själv igen. Då är det väl bara att hoppas på att ungen vill titta ut i natt.

Dagens tips är att Ica maxi säljer lösviktsgodis för 29.90.

Nu hoppas jag att det här är den sista magbilden för en vecka till vill jag verkligen inte vänta. Jag har ju ändrat i gravidappen så att jag byter vecka på fredagar, vilket ju är det korrekta enligt ultraljudet. Den här veckan passerade jag 100 kilo, det känns helt sjukt eftersom jag inte känner mig tyngre än när jag vägde 20 kilo mindre. Visst, jag har samlat på mig en del vätska utöver barnet med tillhörande grejer men jag tycker ändå inte att jag ser speciellt mycket större ut än vanligt. Men ja, vem bryr sig?

 

Nu är det i alla fall helg så då kanske vi kan känna lugnet och meditera ut barnet. I annat fall blir det nog trapporna ett par vändor.

 

Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar kliva upp och föda ut ett barn i natt.

Här är allt som vanligt. I dag har jag varit en sväng på Ikea, tänk att en sådan sväng kan gå på typ 30 minuter i stället för sex timmar som förut, och dessutom har jag tvärhandlat lite. Nu har vi nyss haft lite fikabesök, synd bara att fikat skulle serveras efter att barnet har kommit, det kommer säkert hinna ta slut innan segproppen är här. Jag bakade lite mockarutor i dag också för det kände jag mig sugen på i morse.

 

Alltså vad har hänt med vädret? Jag skulle ta en långsam promenad i solen, en kilometer på 30 minuter, och det var ju sommarvärme! På flera ställen var det stora vattenpölar och alla pensionärer var ute och promenerade. Nu ska jag ta en eftermiddagsfika på balkongen och njuta ännu mer av solen. Synd bara att ungen inte har kommit än för jag börjar känna mig lite stressad. Vi vill ju gärna åka till fjällen över påsk men det känns som att vi vill lära känna människan först.

 

I går var jag hos barnmorskan för sista gången och allt såg bra ut. Mina händer gör dock fortfarande ont och jag kan inte låta bli att tänka på personer med exempelvis reumatiska sjukdomar som har värk varje dag. Mitt kommer ju i alla fall gå över snart.

 

I fredags mådde jag så psykiskt dåligt på grund av den bristande möjligheten att planera inför förlossningen samtidigt som jag jobbade och jag kände så starkt att jag verkligen inte ville jobba i dag. I lördags började jag känna av en svag värk i händerna och i går insåg jag att de har svullnat och värken var mycket starkare. Tyvärr har jag fortfarande ont i händerna och i går beslutade jag mig för att inte jobba mer. Jag har ju inte missat en enda dag på jobbet, förutom när jag har haft semester, men ändå känner jag mig som en svikare.

 

Jag försöker släppa jobbet helt och lita på att de ska klara sig utan mig. Ni hör ju vilka höga tankar jag har om mig själv, det kanske är bra för mig (mina kolleger) att fokusera på annat ett tag. Jag ska i alla fall försöka laga mat så vi har färdigt i frysen efter förlossningen och baka något så vi i alla fall har någonting att bjuda på om någon kommer hit och hälsar på. Det här med att bara sitta och vila har jag tyvärr lite svårt för.

Den här dagen trodde jag inte skulle komma, målet är ju vecka 40 och nu känns det som att vi blev snuvade på konfekten. Jag har fortfarande inga större krämpor men jag har känt mig lite orolig under vardagarna eftersom jag inte vet när jag måste sova och så där. Nu har jag tagit med mina saker från jobbet och det känns verkligen som att jag inte vill gå dit på måndag. Jag skulle behöva komma in i föräldraskapet psykiskt och det går inte så bra när vardagarna kretsar kring jobbet. 

 

Jag vet att det blir mycket graviditetsskriverier nu men det verkar ju faktiskt som om det är intressant eftersom alla helt plötsligt är väldigt angelägna om hur jag mår. Mamma har bett mig fota magen med kläder på så i dag bad jag hanen fota mig. Bakgrunden är ostädad, jag ser svullen och trött ut och vi skulle ha använt en reflexskärm för att få ett jämnare ljus. Bilderna blev alltså jättefula men nu blev det så. Jag kanske fotar själv med stativ i morgon om jag orkar.

 

 

Dagen till ära öppnade jag en gammal Kommunaltidning och hittade ett intressant uppslag om hur vi ska göra för att uppfostra en feminist. Jag tycker ju att det är en självklarhet att barn ska få massvis med möjligheter i stället för två men det är förmodligen svårare att göra det än att tycka det. Det finns ju så oerhört mycket normer som även jag följer, jag rakar exempelvis benen, och sådana saker som kan verka små gör ju att barnet "lär sig" att kvinnor ska raka benen men att män inte ska det eftersom hanen inte har för vana att raka sina ben. Jag kommer i alla fall vara noga med att ungen inte får höra massa könsstereotypt från mig, det finns det tidningar, filmer, reklamer och bekanta som gör så det räcker och blir över.

 

Den här veckan har det största problemet varit min förkylning som vägrar släppa. Graviditeten har jag inte känt av så mycket men jag känner mig lite orolig att jag inte ska hinna bli frisk innan det är dags för förlossning. Jag har inte kunnat träna något den här veckan så det känns ju lite dystert eftersom det gör att jag får mindre ont i ryggen och så. Mina fotleder har svullnat lite mer än förut men det är väl rätt vanligt skulle jag tro.

 

När jag skulle fota magbilden på mig själv kom jag på mig själv med att dra in magen. Förstår ni hur sjukt det är? Det sitter så djupt i mig att jag måste dra in magen för att duga och inte ens när jag är gravid kan jag släppa det. Jag blev rätt avslöjad när de här bilderna låg bredvid varandra när jag skulle titta igenom dem. Kan alla bara sluta kommentera kvinnors utseende för hur tror ni en tonåring mår om jag som snart är 28 inte kan vara mig själv?

 

 

Jag gick till en mycket duktig fotograf som heter Nina Ivebo för några dagar sedan och bad henne fota min gravidmage eftersom det verkar vara modernt. Det blev dock ingen sådan där bild med snygga underkläder och en fladdrande gardin i bakgrunden för det fanns tyvärr inte att tillgå.