Ibland blir jag fruktansvärt irriterad på Felix, hunden för er som missat det. Ikväll när jag var ute med honom bajsade han mitt på parkeringen. Tack gode ickeexisterande gud att vi har lärt Urax att inte kissa och bajsa bland hus och på öppna platser. Jag tänkte att jag skulle gå hem och hämta en påse. På vägen hem såg jag dock en pinne som jag skulle kunna peta bort bajset med. Jag vände och gick tillbaka och på vägen mötte jag två arga kvinnor. "Är det din hund som har bajsat mitt på parkeringen?". "Det är inte min hund" ville jag säga, men det gjorde jag inte. Istället viftade jag med pinnen och sa "jag vet, jag vet". Då blev kvinnorna trevliga kvinnor. När jag petade bort första bajskorven gick pinnen av och jag fick peta bort resten med en tre centimeter lång pinne. Äckligt kan man tycka. När jag var klar började en gubbe prata med mig och frågade vad jag gjorde där. Han sa att jag alltid går ut med hunden så han hade sett mig flera gånger. Det var en trevlig man och vi pratade om det ena och det andra. Jag passade på att propagera för norra Sverige. Gud vilken bra människa jag är!