Jag tycker personligen att jag är en ganska rolig människa men det tror jag inte att tyska familjen har fattat. Kanske främst eftersom det är svårt att dra till med sånna där spontana skämt på ett annat språk. Hur som helst. Igår kom det en mamma och en son på 16 år, jag är säker på att han var homosexuell, och skulle titta om det var deras katt. Jag satt i mitt rum så jag missade allt spännande som hände där uppe men efter ett tag kom killen ner och grät. Åh nej, stackars honom, tänkte jag, det var inte deras katt. Hans katt är nog påkörd. Senare kom mamman ut och så for dom. Pojken verkade lite arg på mamman men jag fattade inte varför så jag gick upp för att ta reda på vad som hände. Då berättade pappan att det var deras katt men att killen skulle plugga någon annanstans och knappt kunna vara hemma med katten så det var lika bra att den stannade här. Han hade bara haft den i en vecka också. Då blev han alltså arg och gick ut och grät och var arg på sin mamma.

När vi åt kvällsbröd fick jag veta att katten egentligen heter Heaven. Jag kommer nog snarare kalla den för Helli eller Hölle. Sen frågade pappan om jag hade sett pojken gråta utanför fönstret. Ja, men åh nej, sa jag, jag tog inget kort av honom! Det tyckte familjen var himla roligt men det var det ju inte för jag var ju seriös. Hade det inte varit bra med ett kort på en gråtande kille i jeans uppvikta till trekvartsbyxor här under? Jo, det hade det.