Idag är det tänkt att vi ska fara på Liseberg. Jag har ju tidsinställt alla inlägg hela vecka och på söndag kommer jag inte heller ha någon dator. Jaja, vem bryr sig. Imorgon åker vi till Stockholm och då kommer jag kunna blogga igen. Eller nej förresten, vi kommer nog inte till Erics mamma förrän sent på kvällen. Då får jag väl helt enkelt skriva ett till inlägg nu.Rörigt eftersom det idag är tisdag. Men för er är det söndag. Nåja. Nu vet ni.

I veckan var vi på Ge-Kås i Ullared och handlade. Eric köpte sig en cykelhjälm för det måste man ju ha när man ska cykla. Pappa skulle ta kort på Anna och då råkade en kille gå förbi så att han fastnade på kortet. "Har du varit på Ullared" sa pappa till honom och pojken blev knallröd i ansiktet och skrattade i flera minuter.

När Eric stod och tittade på ölkorvar kom det fram en liten pojke. Gillar du korv, frågade Eric. Nej, jag vill ha kinderägg men jag når inte, sa lillpojken på norska. Då sträckte sig Storeric efter kinderäggen och gav pojken.

Jag är ju utbildad fotograf men det kan man ju inte tro alla gånger. Oftast brukar jag bara ta fula bilder men jag brukar skylla på att jag har fula modeller eller att min kamera är gammal. Som ni ser på bilden har jag en Olympus E-400 och det är faktiskt en väldigt bra nybörjarkamera. Alltså för en nybörjare som kan, inte för en som vill fota auto. Den är väldigt liten och smidig och säkerligen väldigt billig nu. Tyvärr finns det nästan inga objektiv som passar till den så därför är det ingen bra kamera om man vill fota lite mer seriöst. Därför får gärna någon ge mig en ny kamera i julklapp eller så. Jag önskar mig en Canon EOS 5D Mark II.

Den här videon är också flera år gammal. Jag är väldigt förkyld som ni hör. Dessutom sjunger jag överdrivet tydligt men marsmänniskan kan inte mima ändå.

Den här filmen gjorde jag och Anna för några år sedan, fantastiskt roligt! Tyckte vi i alla fall. Jag har i alla fall snygga byxor, tyvärr är de för korta nu så jag måste vika upp dem. Om ni undrar alltså.

Den här bilden visar ganska bra vad jag tycker om skaldjur. Om de är skalade kan jag äta dem om jag måste. Kanske Storpojken kan komma hit och skala åt mig? Hehehe. Men ja, titta bara så djuren ser ut! Ser det ut som något man vill äta? Bilden är två/tre år gammal. Eller nej förresten, fyra/fem år gammal. Oj vad jag börjar bli gammal.

Jag hittade den här bilden på min balfrisyr. Ungefär så nöjd som jag ser ut att vara i spegeln var jag. Det här var testfrisyren som frisören gjorde innan, den var väl okej, men den riktiga blev inte alls så här och jag var skitarg. Tyvärr sa jag ingenting utan gick till balen med ett fult hår. Mitt tips till er, säg till om ni inte är nöjda!

En gång hittade jag de här solglasögonen på min systers rum. Jag testade dem och tog ett fjortigt kort. Anna sa att jag var tvungen att radera kortet, jag förstår inte varför men jag sa att jag gjorde det.

Igår hittade jag bilder från när jag och Eric just hade träffats. "Gud vad snygg du var!" sa Eric när han såg den här bilden. Inte så snällt tycker jag, personligen tycker jag att jag ser bättre ut nu. Han kanske tycker jag har blivit tjock.

Jag lånar mamma och pappas dator och då råkade jag hitta ett roligt spel. Dumt, nu får jag inget gjort. Bejeweled 3 heter spelet om det är någon som har lite att göra.

Hej alla vänner!

Imorgon åker jag, Eric och Anna till Göteborg. Eller nej, vi åker till Stockholm och på fredag åker vi till Göteborg. Vi ska åka bil om ni undrar. Det tar ungefär tio timmar till Stockholm och Eric är övertygad om att de kommer bli bland de värsta tio timmarna i hans liv. Det tror jag med för jag och Anna kommer sjunga hela vägen. Gud vad roligt det ska bli!

Hur som helst så är vi mitt uppe i packningen, det är därför jag inte bloggar så bra nu. I Göteborg kommer jag dessutom vara utan internet så en vecka kommer nog bloggen stå stilla. Fast jag ska tidsinställa några inlägg om jag kommer på något att skriva. Jag kanske ska berätta historier från när jag var liten för när jag berättar för Eric lyssnar han inte. Han säger att jag har berättat allt tio gånger. Nåja, vi får väl se.

Idag hade Eric fyra missade samtal från sin syster. Naturligtvis trodde han att något hade hänt så han skyndade sig att ringa upp. Det första systern skriker är "SKA JAG BLI FASTER?!". Hon och Erics mamma har alltså läst på min blogg att det kanske är den lyckligaste dagen i mitt liv och hetsat upp varandra i tron att jag är gravid. Det är jag inte. Så, nu har vi rätat ut det frågetecknet.

Jag och Eric har varsin garderob med ett överskåp, precis lika stora. Idag öppnade Eric sitt överskåp för första gången och där hittade han några påsar som han aldrig hade sett förut. Spännande, tänkte han. Nedrans, tänkte jag. Där hade jag nämligen gömt lite av mina grejer som inte rymdes i min garderob.

Det var ett himla tjat från Eric om att jag har för mycket skor. Det har jag inte så jag ställde fram alla och visade hur få det är. Sen ställde han fram sina. Karlar alltså...

Kul att Japan vann tycker jag, då var ju Sverige det näst bästa laget kan man säga. Det känns så himla coolt att jag har varit och tittat på en av Sveriges matcher i Tyskland. Jag såg mig själv på tv idag förresten. Inte för att jag kunde urskilja mig själv men de filmade i alla fall läktaren där jag satt. Tack än en gång tyska familjen!

På tal om tyska familjen så har jag fortfarande lite ont i näsan sen Lillpojken körde upp en hockeyklubba i den. Men vem bryr sig, jag är ju en sten.

Idag kan vara en av de bästa dagarna i mitt liv men jag vill inte berätta vad det gäller innan jag vet 100% säkert. Just nu ligger det på kanske 32% så därför väntar jag med att berätta.

Jag har satt mitt fina chokladkakepapper i en ram nu och titta så fint det blev!

I förrgår åt vi middag hos mamma och pappa och det var trevligt. Se vilken fin färg de har på huset, och så har grannarna målat sina hus i spackelfärg, fruktansvärt fult!

Den här pennan fick jag av Julia innan jag åkte hem från Tyskland. Hon köpte den samtidigt som jag köpte chokladkakan med samma text men det såg jag aldrig. Dessutom fick jag ett armband som man kan stoppa in ett litet kort i i färgerna schwarz, rot och silber. Bra att hon vet att jag hatar guld.

Har ni sett så jag springer runt och ser somrig ut.

Linne Fashion Club i München.

Shorts Gina Tricot.

Jag tänkte föreslå att vi skulle rensa lite bland jackorna. Sen såg jag att fyra jackor tillhör Eric och åtta jackor tillhör mig. Dessutom har jag fyra jackor i hallen och Eric bara en. Bäst att vara tyst.

Idag var jag och Susanne och lämnade blod. Jag sa inte att jag är tillsammans med en som har haft gulsot, hoppas det inte gör något. Jag tror dock bara att det är hepatit b och c som är dåligt. Hur som helst. Du ska också gå och lämna blod! Ta ditt ansvar, tänk om du blir sjuk och vill ha blod!



Trekvartsbyxor ONLY
Tröja vet ej.
Skärp vet ej.

Lillpojken har rätt roliga t-shirtar så dem tog jag kort på. Texten på den svarta betyder "Pubertet är, när föräldrar börjar bli besvärliga". Om Lillpojken hade varit  en asdryg tonåring hade jag inte alls tyckt det var roligt men nu är han ju inte det.

Jag förstår att ni vill veta vad vi åt till middag idag. Grillad kyckling med en marinad jag slängde ihop. Klyftpotatis i ugnen med rosmarin. Grillad halloumi. Sås. Det var allt, inga grönsaker tyvärr.

Jag har blivit långsam på Röj, fast det kanske är lika bra att inte spela så mycket. Hur snabb är du?

Igår och idag var vi ju och badade i havet och då förstår jag att ni vill se bilder på det. Den första bilden är från igår och bikinibilden är från idag. Pappa fotade och då sträckte vi på oss, därav det fåniga leendet.




Bikini Lindex
Shorts H&M
Tröja H&M
Skor jag håller i handen ICA Maxi

Hej alla vänner!

Jag kan inte förstå att Tyskland är ute ur VM, jag trodde de skulle vinna. Nåja, vem bryr sig.

Idag ska jag, mamma och pappa fara till havet och bada. Vi var där igår med Eric men han är som ett barn och vill bara leka så han får inte följa med idag.

Tur att vi har med oss en radio till stranden, annars skulle vi ju missa matchen. HEJA SVERIGE!

Oops, ser att spegeln inte har blivit tvättat under de tre månader jag inte varit hemma.


Jeans Only
Linne ICA Maxi
Skärp minns tyvärr inte

Nu har jag läst första och andra numret av Egoboost Magazine och jag tänkte utvärdera den lite.

I det stora hela gillar jag tidningen väldigt mycket. Jag har länge saknat en tidning om företagande, ekonomi och liknande där man faktiskt förstår vad det står. Dessutom älskar jag att den är tjock och räcker länge.

Något jag stör mig fruktansvärt mycket på är alla de slarvfel, exempelvis elle istället för eller, jag hittar i texterna. Det är inte bara ett eller två utan flera stycken, så många att de stör på riktigt. Anställ en ny korrekturläsare är mitt tips, gärna mig.

Jag älskar tanken att de inte retuscherar bilderna! Det är fantastiskt att man får se att Michaela Forni har hår på armarna och att Elsa Billgren har kurvor. Tyvärr ser bilderna dassiga och oskarpa ut och jag funderar på om de inte ens har redigerat dem. Michaela Fornis styling/smink är också det värsta jag sett. Hon är ju riktigt snygg egentligen men i fel färger kan även en vacker person se hemsk ut.

Jag saknar ett korsord i slutet av tidningen, när man har läst färdigt tycker jag det är trevligt med lite hjärngympa. Dessutom är det ett typsnitt i tidningen som är väldigt svårläst.

Idag grillade jag och Eric på balkongen. Halloumiost och marinerade fläskkotletter. Dessutom gjorde jag tyska pappans potatisar i ugn. Såsen är tyvärr inte hemmagjord.

Hej alla vänner!

Nu är jag och Eric äntligen hemma i vår lägenhet i Umeå! Naturligtvis hade jag gärna stannat i Tyskland men det var kul att träffa alla igen. Urax blev så glad att han i säkert tio minuter sprang runt och lät och slängde med bakdelen. Igår åt vi middag hemma hos mamma och pappa och det var fantastiskt trevligt. Nu ska jag åka hem till dem och gå med Urax och äta lunch med pappa, sen ska vi spela fotboll. Inte jag, pappa och Urax utan jag, Eric, Anna och några fler.

Innan jag lämnade Tyskland lämnade jag ett meddelande till familjen på whiteboarden i mitt rum. Eftersom både jag och Lilltjejen kan läsa rätt bra på ryska skrev jag ett meddelande på tysk-ryska. Dessutom hade den förra au-pairens kompis skrivit en dikt på spanska så jag ville inte vara sämre.

Igår skulle ju jag och Julia gå på en marknad i München. Den fanns dock inte så vi gick och fikade istället. Lite senare fick vi dock veta att marknaden var vid olympiaparken. Om ni undrar.

Jag är i alla fall framme i Stockholm nu och resan gick bra. Det var 10-15 graders värmeskillnad på flygplatserna. Hej Sverige, kul att träffas.

Idag åker jag hem till Sverige så jag kommer inte blogga mer idag. Eller jo kanske ikväll när jag är framme. Jag ska packa, städa, baka kladdkaka och så vidare nu och sen ska jag åka med Julia till en marknad i München. Jag har sagt hej då till alla utom Lillpojken och Julia och det känns skönt att ha några bortgjorda i alla fall. Jag funderar bara på när jag ska kunna sminka mig, jag kommer bara gråta bort det. Men strunta i att sminka dig då, tänker ni säkert nu. Nej, det vill jag inte för när man ska träffa sin pojkvän efter FEM månader är det ju roligt om man är lite fin. Exakt den fjärde februari åkte han till Stockholm och idag är det den fjärde juli. Exakt fem månader alltså. Coolt.

Lillpojken ville att jag skulle skriva något om alla i familjen. Jag fattade inte exakt vad han menade men det skulle i alla fall bara vara en mening. Det blir det inte.

Lillpojken. Är väl allt på bokstaven s. Snäll, söt, skojig, smart, snygg, snabbtänkt, störtskön och ibland även störande.

Lilltjejen. Hon kommer alltid med klockrena kommentarer och hon läser jättesnabbt på alla möjliga språk. Hon kan bli vad hon vill när hon blir stor, bara hon bestämmer sig.

Storpojken. Har väldigt vackra ögon och kan vara ganska rolig. Han missförstår dock alltid mig när jag skämtar så det slutar alltid med att han tror att jag är dum i huvudet.

Pappan. Pappan älskar att retas och det går inte att inte skratta när han skrattar. Dessutom kan han härma en apa jättebra.

Mamman.  Hon är väldigt snäll och rättvis. Hon skrattar aldrig åt något utan bara med någon, precis som en mamma ska vara alltså.

Storpojkens flickvän. Hon är en sådan person som lyser. Hon är väldigt vacker och man blir glad när man ser henne eftersom hon strålar och ler. Det är dock inte något falskt leende utan sådär sött och äkta som gör att man gillar henne. Dessutom har hon alltid snygga kläder.

Jag och Julia hade målat naglarna i passande färger. Julia hade tyvärr ingen gul färg och jag är inte så bra på att måla fint. Dessutom kan jag inte sitta stilla när det ska torka.

Det var en fantastisk stämning i arenan och alla verkade heja på Sverige!

På väg hem från arenan. Lilltjejen hade en Sverigetröja på sig.

Idag fick jag inte hjälpa till och laga middag och eftersom jag är väldigt rastlös av mig fick jag nypa mig själv hårt för att inte bita på naglarna eller något annat äckligt. Vi åt grillspett och det var fantastiskt gott, tyvärr tog jag ingen bild.

Vi konverserade som vanligt folk brukar göra vid middagar och efter ett tag pratade vi om Aliens in America som jag, Lillpojken och Storpojken nu har sett.  Jag råkade säga att Storpojken är lik Justin, Dan Byrd, och det var ju taskigt för han blev upprörd och sa att i så fall liknar jag mamman i serien. Det stämmer ju inte alls så jag tar inte åt mig, hon är ju jättesmal och fin. Jag ska däremot be om ursäkt till Storpojken för de är inte alls så lika. De är mest hårfärgen och vissa rörelser som är lika. Så, förlåt Storpojken, jag menade inget illa!

Efter middagen sa jag hej då till Storpojkens flickvän för henne kommer jag inte träffa mer eftersom jag åker hem på måndag. Då började jag nästan gråta och jag börjar inse hur sjukt jobbigt det kommer vara att säga hej då till familjen.

Igår var jag och Julia en sväng på D´Landsberger Wies´n, ett tivoli med ett stort öltält. Vi var där rätt tidigt så det var mest småungar där, alltså inga vi kände. Vi köpte oss varsin strut med godsaker och sen åkte vi hem.

Hon i grön klänning har på sig en traditionell Dirndl. Tyvärr ser jag inga Lederhosen på bilden men jag såg minst 100 par där.

Varför ska jag alltid ha så mycker saker i jackfickorna? Kanske skulle ha tagit med mig en handväska hit ändå. Dessutom hade jag kameran runt halsen och innanför jackan så Julia sa att jag såg gravid ut. Vem bryr sig. OBS! Ej på bilden eftersom Julia fotade mig med kameran, kommentera alltså inte "Ja, du ser gravid ut".

Idag ska ju jag, pappan, Lilltjejen och Julia och se Sverige-Nordkorea i Augsburg! Fotbolls-VM om ni inte är insatta. Det ska bli jätteroligt tycker jag och jag har till och med fått reda på vad man äter där, bratwurst. Tur att bratwurst är en av de få korvarna jag tycker är goda. Här i Tyskland är de faktiskt riktigt goda. Hur som helst måste ni se matchen på tv och se om ni ser mig. Jag kommer nog ha utsläppt hår och så ska jag vinka om jag ser att jag syns. Skulle kanske ha en skylt med min bloggadress också. Eller en där det står Heja Sverige. Nej, det borde ju synas att jag är svensk och inte korean.

Idag stängdes Apberget ner, en sajt ungefär som Facebook. Där hängde jag när jag var ung och det var tider det! Eftersom jag inte vill glömma hela min ungdom har jag sparat ner alla bilder och alla diarieinlägg på datorn så jag ska kunna titta tillbaka. Här har vi exempelvis en av mina profilbilder. Jag var 18 år och gick på en emo-skola, märks det?


Här är mitt ungdomsrum. Mörkröda väggar, tycker fortfarande de är skitsnygga. Massa böcker, gitarrer,  svarta kläder. Pianoläxan ligger där den hör hemma, i den blåa mappen på golvet. Jag bör kanske berätta för er att det inte alltid såg ut sådär, jag fotade bara för att det var så roligt att det var så stökigt. Ja herregud, det var tider det.

Ibland kan man hata sin kropp. Eller varför inte sig själv. Det är ju inte så fantastiskt roligt så då brukar jag tänka så här. Det är ju just min kropp som bland annat kan spela fotboll, hockey och innebandy. Det är min kropp som kan rida, spela piano, baka kladdkaka utan recept, spela gitarr och parkera en bil rakt. Och det är just precis jag som också kan tyska, skriva låtar, sjunga rent, fotografera, lösa korsord och som dessutom får bo tillsammans med Eric.

Så tänk då om jag skulle få någon annans jättesnygga kropp. Då skulle jag ju inte kunna göra en bråkdel av de saker som just min kropp klarar av och det vill jag ju inte. Just därför så är ju jag och min kropp den bästa. Vad kan du och din kropp?