Jag är uppfostrad som så att man frågar om saker. Man frågar om man får baka, om man får gå ut på kvällen och så vidare och så vidare. Nu när jag bor i en familj igen tänker jag mig tillbaka till när jag bodde hemma hos mamma och pappa och så frågar jag om saker och ting.

Igår pratade jag med lillpojken.

-Jag skulle behöva fråga din pappa om en sak.
-Men sluta fråga så mycket, det är pinsamt! Du frågar ju om allt! Du får baka om du vill det.
-Jaha, så bra, för jag vill baka till min födelsedag.
-Nej det får du inte!
-Nähä, varför inte?
-För att det är vårat jobb, det är ju du som fyller år.
-Ja men jag VILL ju.
-Ja men pappa vill också.

Jag kanske inte skulle ha frågat, då kanske jag hade fått baka ifred.