Jag funderar på att skriva ut den här bilden och rama in den. Sen ska jag hänga upp den på lillpojkens rum, kanske spyr han då. Han följde ju med mig och sprang igår och då fick han den briljanta idén att vi skulle börja med att springa upp för den här trappen. Det man ser på bilden är kanske en tiondel av hela, dessutom blir den mycket brantare på slutet. När vi hade sprungit upp för trappen, jag vann, höll vi på att dö. Vi skrattade och kräktes samtidigt för att vi var så trötta. Okej, vi kräktes inte men det var nära. Vi kom dock på att vi inte kunde gå hem eftersom det är pinsamt att "vara ute och springa" i bara fem minuter. Därför gick/joggade vi en härlig sväng och idag hoppas jag lillpojkens kropp är död. Själv är jag ju vältränad så jag känner faktiskt ingenting.