I går kunde det ha hänt en olycka! Jag ställde väckarklockan som vanligt och när den ringde stängde hanen av den. "Visst satte du på snooze" sa jag. "Ja" sa han. En halvtimma senare vaknade jag och klockan hade naturligtvis inte ringt igen. Tur för mig att jag ändå hade en timme kvar tills jag började, annars hade någon varit död just nu. He he, närå, han skulle säkert kunna hålla fast både mina armar och ben med en hand så det är nog ingen fara.