Den nya människan som ska bo med oss tycker inte om att sova ensam och det betyder att någon av oss måste sova blickstilla på rygg med ett litet knyte på bröstet. Vi försöker turas om att sova men tyvärr är det ju bara jag som har mjölk i brösten. Ibland kan jag känna mig uppgiven och irriterad men sedan ser jag det här gosiga ansiktet och då kan jag ju inte göra annat än att ställa upp på det som krävs.