Privatliv
Jag berättar till exempel aldrig om jag är arg på Eric. Framförallt gör jag inte det eftersom det känns töntigt dagen efter att jag var arg för att han tog en tugga av min macka eller nåt annat töntigt som det oftast är. Om ni undrar så bråkar aldrig jag och Eric. Oftast blir jag sur över en pyttesak eftersom jag inte har ätit ordentligt men då sjunger han "duuuuuuuurutdudurutudududurutu", ni vet i "Dont worry, be happy" så börjar jag skratta. Eller så ger han mig choklad och då blir jag glad direkt.
Men ja, det var ju inte det jag skulle skriva om. Men ni fattar, är det inte idiotiskt att hänga ut sig själv helt i bloggen?
Hm nej hela sitt liv och alla sina känslor kanske man inte vill hänga ut. Men det beror ju också på vilket slags fokus bloggen har. Om man just då i den stunden känner vissa saker eller tänker på något så kan man ju skriva det, om det känns okej. Visst är det lite töntigt att kanske skriva "jag vill göra sluuuut" om det "bara" är ett vanligt bråk. Kan ju bli för mycket. Men ibland har man dystra tankar också och man kan må bra av att skriva ned dem. Fast att det blir i ett publikt forum kan ju diskuteras huruvida det är bra eller ej.
Jag hänger ut mig rätt så rejält, men jag nämner aldrig några namn, har ingen pojkvän att hänga ut, mina föräldrar vet läsarna inte vilka dom är osv..
Men jag förstår dig, rätt så idiotiskt är det. Fast hey, idioti har alltid varit min grej..
Jo det där om att jag inte är fjortis som inte tänker efter före kan jag hålla med om, jag är fullt medveten om vad jag skriver och vilka som kan tänkas beröras.. Men det ar faktiskt särat på förhållanden. Kanske inte bloggen i sig, snarare tankarna man inte säger men skriver.
Jag har läst lite av din blogg med, I'll be back säger jag :)