Min rumänska väninna, tidigare kallad grannen, är en vänlig själ. Hon mötte en stackare på gatan för några dagar sedan och naturligtvis ville hon hjälpa honom. Eftersom jag inte ville vara en snål och obrydd svensk skänkte jag en slant så att stackaren får åka hem till sitt land. Typiskt svenskt av mig förresten att berätta att jag har varit vänlig. Jag kan inte exakt hela historien om stackaren men jag litar på att hon gör en bra sak. Eller ja, det gör hon ju men man vet ju aldrig om stackaren bara luras. Typiskt svenskt av mig att vara fördomsfull. Det är intressant att umgås med utlänningar för man lär sig att se sig själv på ett nytt sätt. Härliga tider!