Den här dagen har jag fasat för i tre månader och nu är den äntligen över. Klockan sju i morse stegade jag in på jobbet i pennkjol och kavaj och tillsammans med min datorkunniga kollega gick jag till rummet där jag skulle föreläsa för läkarstudenter. När hon hade sett till att allt fungerade rent tekniskt och jag hade nervösbajsat kom min väninna med latte macchiato från Kahls till mig, så himla gulligt. Hon satt och lyssnade de första två föreläsningarna, finns det någon gräns för hur gullig hon är? Föreläsningarna gick jättebra och det känns fantastiskt att få möjligheten att utvecklas och utveckla i mitt arbete. I pausen stod jag och snickesnackade lite med en läkare men sedan kände jag att jag behövde begränsa intaget av intryck så jag gick och satte mig i min föreläsningssal och tittade in i väggen. Trots det kände jag mig mosig i hjärnan under eftermiddagen så jag gled hem lite tidigare och lade mig och sov.