Igår när jag just hade landat på Bromma ställde jag mig i toakön. Framför mig stod en man som verkade väldigt kissnödig. Han rörde sig oroligt och stod och pratade med sig själv som för att tänka på nåt annat.

-1,2,3,4,5, nej...1,2,3,4,5,6,7,8. Hahaha. Eller. 1,2,3,4,5,6,7,8,9, hahaha!

Jag fattade inte vad han skrattade åt och vad han räknade men då såg jag vars han tittade. En kulört familj med sju barn stod en bit bort och det var alltså den familjen han hade räknat.