Startsidan

Storpojken... du är också snäll

En gång frågade Lillpojken när jag ska skriva något snällt om honom här i bloggen så det tänkte jag göra nu. Naturligtvis kan inte Lillpojken få ett helt snällt inlägg om sig själv så Lilltjejen får också vara med. Jag är fruktansvärt glad att jag valde att komma tillbaka hit till den här tyska familjen och jobba här en gång till för jag har kommit så mycket närmare Lillpojken och Lilltjejen och det är jag oändligt tacksam för.

Lilltjejen förvånar mig varje dag och jag vill bara lyfta upp henne i skyn för att hon är så smart. Hon lär sig saker så sjukt snabbt och det är så roligt att följa hennes utveckling. Dessutom får hon mig att skratta varje dag och det är ju naturligtvis roligt. Hennes humor är fantastisk och inte alls på den barnsliga nivån som många andra tioåringars är på. Något jag älskar med henne är att hon aldrig försöker vara någon annan än den hon är. Hon försöker aldrig spela cool eller vara mallig. Jag hoppas verkligen hon fortsätter vara så!

Lillpojken har utvecklats väldigt mycket sen sist jag var här. Han har gått från att vara ett barn till att vara en riktig kompis som jag kan prata med. Det låter helt sjukt att man kan konversera om vettiga saker med en 14åring men det är faktiskt så det är. Han är också väldigt smart och lär sig svenska och spanska fort som tusan. Han kan säga nya ord på svenska och när jag frågar hur han lärt sig dem säger han "du sa det en gång". För två veckor sedan ja, EN gång. Sjukt bra minne har han. När han spelar fiol vill jag bara lägga mig på golvet och blunda och lyssna, det är så häftigt!

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar de här barnen så fruktansvärt mycket. Det låter sjukt att säga att man skulle dö för någon men det skulle jag seriöst göra. Naturligtvis skulle jag dö för Eric också men det är mest för att jag inte skulle kunna leva utan honom, av egoistiska skäl alltså. Det vore en stor sorg för världen om de här barnen inte fick visa vad de kan. Jag är sämst på att beskriva känslor så jag nöjer mig med att skriva följande. Jag älskar er och kommer gråta som ett litet barn när jag åker hem, ska dock försöka vara en sten inför er så ni slipper skämmas.

Lilltjejen lattjar med ett grimskaft.

Lillpojken är ute på en galopptur UTAN HJÄLM.

Kommentarer
Av: Josefine Klashed

sv: Faktiskt inte! Konstigt egentligen, jag tycker att jag besöker min egna blogg hela tiden, men tydligen besöker jag väl de där sidorna mer!

Av: Erika

Åh så mycket kärlek:)

kommer bli väldigt svårt för dig att inte kidnappa dom:)

kram

2011-06-22 @ 10:34:32
URL: http://prickelin.blogspot.com
Av: Florina

Heeeeeejsan! :D hoppas du mår bra!

Ville bara säga att jag är med och tävlar på nelly.com och skulle uppskatta ifall du röstade på mitt bidrag som du hittar här: http://florinas.blogg.se/2011/june/rosta-pa-mig-1.html#comment



Och såklart som belöning kör jag samtidigt en tävling där jag kommer lotta ut 3 st som länkas med bild och blogglänk och som ett tack till alla andra en blogglänk utan bild! :) Men se till att kommentera under inlägget så jag vet att du har röstat.



Om du inte alls är intresserad så får jag ursäkta att jag störde!



kram/ Florina

2011-06-22 @ 12:56:10
URL: http://florinas.blogg.se/
Av: Hillevi

Sv: Japp, nu e de bara att vänta tills nån frågar nåt :)

Är allt bra med dig idag då?

2011-06-22 @ 14:21:50
URL: http://lifeashille.blogg.se/
Av: Anita

Vilken jättejättefin hyllning till barnen :) Men, de har lite konstiga fejs :-o

;o)

2011-06-22 @ 14:24:08
URL: http://anitabjohansson.blogg.se/
Av: Jennie ♥

sv: eh, haha? de är man väl?

kram

2011-06-22 @ 14:51:56
URL: http://jennsiii.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mailadress:

URL:

Kommentar:

Trackback