I dag fick jag veta att en person är gravid och det var första gången jag fick höra det av den gravida och jag reagerade inte som jag trodde. Det märks ju att jag börjar bli gammal för jag fick tårar i ögonen och blev jätteglad för deras skull. Så sjukt, jag tänkte att jag skulle rycka på axlarna och fortsätta prata om något annat.

 

I morgon jobbar jag sista dagen innan min lilla semester och det känns roligt. Jag trivs väldigt bra på min praktikplats och trots att det inte har gått att sitta ute på rasterna har jag inte känt mig så trött de senaste dagarna. Kanske för att jag har suttit i receptionen och där kan ju vad som helst hända eftersom många av patienterna som kommer lider av demens. "Men har ni ingen tidning?" var det exempelvis en som frågade i går. Efter ett tag insåg jag att det var en patient som kanske borde ha haft med sig en anhörig till besöket.

 

Haha, förresten. Jag skrev ett diktat en gång där patienten undrade varför hen var där. Hen trodde att det kanske var grannarna som hade bokat en tid åt hen.