I dag var jag hos barnmorskan ensam för första gången eftersom tiden inte passade med hanens arbete. Den vanliga barnmorskan var sjuk så jag fick en ny som kändes härlig. Eftersom jag inte hade fått något moderskapsintyg så bad jag om det och nu kan jag kanske få vara lite 

 

 

ledig i vår.

 

 

På vägen till bussen hade jag gott om tid så jag masade mig mot busshållplatsen. När jag vände på huvudet såg jag att bussen som skulle gått för fem minuter sedan kom farandes så jag fick springa sista biten. Inte så värst härligt för graviditetskroppen. När bussen skulle stanna på min hållplats stannade den inte men tack och lov var det någon annan som också skulle gå av och som vågade säga till. I annat fall hade jag förmodligen åkt några kilometer för långt eftersom nästa hållplats är långt borta.