I fredags mådde jag så psykiskt dåligt på grund av den bristande möjligheten att planera inför förlossningen samtidigt som jag jobbade och jag kände så starkt att jag verkligen inte ville jobba i dag. I lördags började jag känna av en svag värk i händerna och i går insåg jag att de har svullnat och värken var mycket starkare. Tyvärr har jag fortfarande ont i händerna och i går beslutade jag mig för att inte jobba mer. Jag har ju inte missat en enda dag på jobbet, förutom när jag har haft semester, men ändå känner jag mig som en svikare.

 

Jag försöker släppa jobbet helt och lita på att de ska klara sig utan mig. Ni hör ju vilka höga tankar jag har om mig själv, det kanske är bra för mig (mina kolleger) att fokusera på annat ett tag. Jag ska i alla fall försöka laga mat så vi har färdigt i frysen efter förlossningen och baka något så vi i alla fall har någonting att bjuda på om någon kommer hit och hälsar på. Det här med att bara sitta och vila har jag tyvärr lite svårt för.