I dag är det den sista dagen i mitt vanliga liv för i morgon läggs jag in på sjukhuset och när vi kommer hem igen har vi förhoppningsvis med oss ett barn som ska bo med oss. Eftersom jag är ett kontrollfreak känns det ganska bra att få en tid då det är dags, så länge ingenting händer i dag eller i natt, men samtidigt känns det läskigt att det inte kommer som en överraskning. Jag får för mig att en överraskning gör att jag inte hinner tänka och oroa mig så mycket utan bara går på adrenalin. Nu vet jag ju i stället att jag i morgon, om det inte drar ut på tiden, kommer ha jävulskt ont och att jag förmodligen kommer be om att få dö. Jag försöker tänka som Blondinbella i stället och fokusera på en målbild, hur bra allt kommer att gå, den där urkraften som kommer hjälpa mig och hur coolt det är att föda barn .

 

Jag funderar på att blogga flera gånger i morgon så att ni kan följa med på den här spännande resan under dagen.