I dag har jag varit ensam fram till nyss när Sammy kom hem från förskolan tillsammans med pappa. Det har gått jättebra och knät har känts bättre än förväntat. Förutom mina tidskrävande rehabiliteringsövningar har jag dammsugit, spelat piano och ställt i ordning några krukväxter som jag fick av min syster i går.

 

Det här med att sövas var något jag var rätt nervös inför, jag gillar att ha kontroll och det har man ju verkligen inte när man ligger som en grönsak och hoppas att personalen kan sitt jobb. Jag hade dock förhört sjuksköterskan så att jag visste exakt vad som skulle hända och det gjorde mig lugn. Att det hände en hel massa saker när jag var sövd som jag inte visste om gjorde inte så mycket för det behövde jag ju aldrig oroa mig för. De där sista andetagen när jag började känna mig full minns jag att jag funderade på om jag skulle blunda för att inte riskera att ligga med öppna ögon. Sedan kom jag på att de kanske skulle tro att jag sov då och att jag inte skulle sövas tillräckligt. Sekunden efter var jag borta och jag tror att jag blundade. Efteråt sa jag att jag vill bli sövd varje kväll så för mig var det inte det minsta traumatiskt.