Slut på semestern
Mitt favoritkafé i Berlin blev Greens Café så där åt vi vår sista frukost; maten och fikat är gott, det är lugnt och fräscht och personalen är jättegullig. Som vanligt gick vi till en lekpark för att rasta Sammy innan vi gick till ett kafé som heter Café Katulki. Det var mysigt och de hade många olika hemgjorda tårtor, dock ingen kortbetalning. På vägen hem till Lenni tittade vi på djur och lekte lite mer och sedan gjorde vi pizza till middag igen. Efter lite handling inför resan gick vi till hotellet och somnade i tid.
I morse gick allt väldigt smidigt, Lenni hjälpte oss till tunnelbanan och sedan kom nästa tåg en minut efter att vi kommit till perrongen. Till skillnad från förra gången jag och Sammy var i Berlin, när jag fick springa med honom i famnen till gaten och ändå kom för sent, hade vi god tid på oss på flygplatsen och kunde äta frukost i lugn och ro.
I Oslo åt vi lunch på Jamie Olivers restaurang och det var väldigt gott. På planet mot Stockholm somnade Sammy innan vi hade hunnit lyfta så jag fick äntligen lite egentid. Ni kan kanske tänka er förvirringen som uppstod när han vaknade av att jag lyfte upp honom från sätet, han undrade varför vi inte skulle flyga. När vi landade i Umeå hämtade mamma och pappa oss och Sammy fick åka direkt till sin pappa och jag hetsade till Iksu och körde total training. Nu har jag handlat och ska duscha och sova för i morgon är det jobb igen!



Näst sista dagen i Berlin
I går träffade vi Lenni för brunch på Bona Kollektiv och det var fräscht och gott och det gick till och med att betala med kort. Efter att ha lånat deras minimala toalett gick vi och åkte skridskor. Gubben som hyrde ut skridskor ville veta vilka könsorgan vi hade för han trodde att han kunde lista ut vilken sorts skridskor vi ville ha med hjälp av den kunskapen. Jag ser exempelvis väldigt kvinnlig ut och därför fick jag ett par konståkningsskridskor. Det verkar jättesvårt att åka med taggar så jag bad om ett par vanliga hockeyskridskor. Sammys könsorgan var lite svårare att lista ut, gubben hade nog aldrig sett ett barn med rosa tröja och blå jacka, men med tanke på håret var han ändå säker på att det var en tjej. Lenni informerade honom om att han är en pojke och då utbrast gubben "det ser man verkligen inte". Eftersom vi är med i intresseklubben antecknade vi flitigt. Skridskoåkningen gick ganska bra och Sammy gör små men viktiga framsteg.



Efter lite handling gick vi hem till Lenni och chillade, pratade och gjorde pizza. Det är så sjukt gott med kapris på pizza, det trodde jag verkligen inte.



Fantastisk service!
Eftersom det var söndag i går var det mesta stängt så ungefär varenda människa i Berlin var på samma brunchställe som vi. Det heter Café Morgenland och de hade en stor buffé med allt möjligt gott. Vi hade bokat ett bord men på grund av alla gäster strulade personalen till det och vi var tvungna att vänta lite ändå. Det gjorde absolut ingenting eftersom de bjöd på första rundan dryck. Sammy fick dessutom äta gratis så för mig slutade det på 11 Euro plus dricks. När vi var mätta och belåtna promenerade vi hem till Lenni med några stopp där vi tittade på djur och lekte i en lekpark. Hemma hos Lenni såg vi filmen Coco och den var fin. Sedan åt vi där och sa hej då till syskonen som åkte hem nu på morgonen.


Alla mina barn
Äntligen kom vi hem i tid så vi hann sova ordentligt och dessutom gick det ju över till vintertid i natt. I går förmiddags åt vi frukost på Pappelreihe, som inte heller tar kort, och det var ganska gott men lite märkligt. Jag tog exempelvis en toast som hade varit jättegod om brödet hade varit toastat. Det var härligt att få träffa Melia igen, även om december inte är jättelänge sedan. Efter lekparkslek och fotbollsspel gick vi till Tempelhofer Feld och chillade. Det är härligt att kunna vara utomhus utan att frysa, vi har till och med ätit utomhus flera gånger! När vi började bli hungriga igen gick vi hem till Lenni och lagade soppa med Maultaschen, något Sammy tyckte var jättegott, och medan vi tittade på en fotbollsmatch åt vi något speciellt bröd med olika röror till. Jag inser att jag mest fokuserar på vad vi åt ... Hur som helst kom Lennis två kompisar som jag hängde med när jag var i Barcelona förbi och det var trevligt att träffa dem igen. När Sammy hade sovit några timmar gick vi till samma tapasrestaurang, On Egin, som vi var på förra året med barnens mamma. De tar inte heller kort men där finns det i alla fall en automat tvärs över gatan. Sedan tog Lenni och Melia varsin av Sammys händer och lekte sig till hotellet.






Inte så mycket tysk mat (tack och lov)
I går började vi dagen med frukost på ett turkiskt kafé som heter Café Evim Frühstückshaus. Vi åt toast och äggröra och allt var gott. Lenni var tvungen att fara på en lektion i arabiska så jag och Sammy promenerade mot centrum. Vi stannade i två lekparker och Sammy lekte med några andra barn. En mamma som var i en av lekparkerna kom också från Sverige så vi pratade naturligtvis lite grann.

När vi äntligen var framme satte vi oss på Café im Deutschen historischen Museum och fikade. De hade många goda bakverk och det var inte svindyrt, något vi hade förväntat oss. Fyllda av energi, förutom Sammy som somnade, begav vi oss mot shoppinggatorna och det slutade med att jag och Lenni köpte likadana skor på rea. När det var dags för middag gick vi till Pho Viet 12 och åt men där tar de bara kontanter så det är ju inte optimalt, maten var dock god. Efter lite småhandling på en mataffär gick vi hem till Lenni och väntade på hans syskon. Max kom men Melia blev så sen så vi gick hem.
Nu ska vi göra oss i ordning för frukost med Sammys Patentante och hennes bröder!
Jag såg förresten på en bild från förra inlägget att Sammy nallar en kaka från min kaffekopp. Odåga!

Torsdag i Berlin
I går åt vi frukost på ett trevligt ställe där Lenni har jobbat, Greens Cafe heter det om någon har vägarna förbi Neukölln. Sedan lekte vi i en lekpark innan vi gick till hotellet och råkade somna. Sammy sov i ungefär fyra timmar så när han vaknade skyndade vi oss till Fischtheke. Jag frågade vad Sammy ville äta och eftersom han svarade "inte fisk" blev det lite lurigt. Jag frågade om han ville ha nuggets i stället och det ville han så då åt vi fish and chips. 





Framme i Berlin
Nu har jag vaknat i min hotellsäng i Berlin, Sammy sover fortfarande, och om någon timme ska vi möta Lenni för frukost. Resan gick bra och Sammy skötte sig exemplariskt hela tiden, han somnade inte ens vilket gjorde att jag inte behövde bära honom. När vi hade åkt med de punktliga tågen, vilket i och för sig var lite synd eftersom vi missade det första med en minut, checkade vi in på hotellet och sedan kom Lenni förbi en sväng.
På flygplatsen i Umeå ropade de ut att en kvinna skulle komma till säkerhetskontrollen och då sa Sammy "men vi heter inte (kvinnans namn sagt med ett barns talfel), jag heter Sammy och du heter mamma".


Inspirationsdag
Jaha, ni undrar vad jag gör en helt ledig lördag som i dag? Det var inspirationsdag på Iksu så jag var naturligtvis där i några timmar. Först körde jag ett pass med rörlighet, stretch och lite styrka med en lång pinne och det var ett fantastiskt sätt att börja dagen på. När det var slut skred jag till en annan sal och körde ett tungt pass med slamballs (en typ basketbollstor boll som väger ungefär 10 kilogram). Man skulle vara två och två och jag hittade en vältränad kvinna att vara med så när det var tungt tittade jag på hennes ryggmuskler och fortsatte. När benen var så nära döda det är möjligt hoppade jag in i bilen och åkte med återvinningen, handlade och sedan for jag hem och åt lunch. Klockan 15 var jag tillbaka i en sal på Iksu och körde ett total training-pass med inriktning på gymnastik och friidrott. Det var så fruktansvärt tungt i benen men jag fortsatte ändå för på onsdag åker jag ju till Berlin och då blir det ingen träning på en vecka.
Nu har jag ätit middag och ska duscha och packa lite innan det är dags för Så mycket bättre. Vilken härlig dag!

De senaste månaderna
Det är ett himla tjat om att jag aldrig bloggar så nu gör jag det. Jag har börjat dansa. Eller ja, jag har dansat tre gånger den senaste veckan och det är ju extremt mycket för att vara så odansig som jag. Jag har varit på två pass bodyjam på Iksu och fastän jag inte har någon känsla är det roligt. Vi har en student på jobbet och han tipsade mig om att gunga nedåt i stället för att typ studsa uppåt och när jag testade det i torsdags kände jag mig faktiskt aningen coolare än förut. Förra helgen hade vi avslutningsfest med herrfotbollslaget och då dansade jag på O´Learys. Ja, ni läste rätt! Jag tog inga avancerade danssteg men för mig var det ett stort steg att inte stå klistrad längs väggen.
För några veckor sedan föreläste jag för läkarstudenter igen och det kändes bra. Jag bad dem fylla i en utvärdering så vi får väl se hur bra det känns när jag får tillbaka de eventuella svaren.
Jag har också hunnit vara på en fortsättningskurs i diagnosklassificering i Stockholm med en kollega. Vi hade två trevliga dagar och jag hann till och med hälsa på hos morfar och Monica. Vi, jag och kollegan alltså, inte jag, morfar och Monica, ska ta över kodningen när huvudkodaren går i pension så nu måste vi suga i oss all kunskap vi kommer åt. Kul och utvecklande!
Om typ en och en halv vecka åker jag och Sammy till Berlin och hälsar på. Dags att börja packa!