Idag när Lillpojken kom hem från skolan berättade han att några tjejer i klassen hade redovisat ett arbete om Eric Saade. Han verkar vara rätt populär, fyndigt av mig, bland småflickorna här i Tyskland. Hur som helst hade tjejerna sagt några meningar på svenska och då hade Lillpojken räckt upp handen och påpekat att sådär uttalas det inte. Han är ju proffs på svenska nu så han kunde med lätthet imponera på sina klasskamrater.

Han brukar rätta mig också men det är inte lika kul tycker jag. Jag säger "jerej" och då säger han "dej". Mallgroda brukar jag kalla honom då.

Bilder som den översta har alla på au pair-hemsidan där familjen letar nya au pairer. De ser söta ut och säger att de älskar barn. Själv var jag ärlig och skickade in den undre bilden. Nej, såklart inte, då får man ju inget jobb!

Den övre bilden är dock hur jag ser ut när föräldrarna är hemma och den undre visar hur jag handskas med ungarna när vi är ensamma.

Fotograferingen gick sådär. Storpojken är rätt fotogenisk och blev fin men jag hade gärna haft min reflexskärm till hjälp. Den är tyvärr i Umeå och jag ångrar bittert att jag inte tog med den istället för stativet. Nu är det bara Lillpojken jag måste fota så jag har något att hänga upp på väggen hemma. Storpojken kommer inte få pryda väggarna vilket det lät som, han får bara ligga i datorn och smila. Men vadå, gillar du inte Storpojken, tänker ni kanske nu. Jovisst, han är jättesnäll, men han är 20 år och sådana skäggiga gubbar kan man ju inte ha på väggen. Dessutom tror jag inte att han skulle dansa på bordet av glädje över idén, men vem vet, jag kanske ska fråga.

Jag passade förresten på att ge Aliens in America till Storpojken när han lix hade mitt usb-minne. Har ni sett den serien? Helt seriöst den bästa som finns och jag gillar ju inte ens sånt där. Seså, se den!

Det här svarta linnet med spets köpte jag på Mango i München för 120 kronor. Det var halva priset och då passar jag på! Sen kan man ju fråga sig varför det är en liten rosett på två av tre klädesplagg jag köpte.

Inatt sov jag riktigt dåligt. Jag låg vaken i minst två timmar och kunde verkligen inte somna om. Vad jag tänkte på? Storpojken.

Igår när jag just skulle gå och lägga mig knackade det försiktigt på min dörr. Jag trodde det var pappan som skulle fråga när jag var ute med hunden eller nåt men det var det alltså inte, det var Storpojken. Jag trodde det var fel på hans internet för då brukar han ju komma springandes men så var det inte heller. Han frågade om jag kunde fota honom till en skolgrej. Jag sa att det var för mörkt och att vi borde ta det imorgon, alltså idag. Det bestämde vi och det har jag alltså funderat på hela natten. Jag brukar ju inte fota människor jag inte känner väldigt väl så jag är faktiskt nervös. Jag frågade om han blir fin på bild och det sa han att han blir. Jag vet inte om han bara skojades men jag hoppas inte. Jag ska uppdatera er ikväll om hur det gick. Önska mig lycka till!

Idag var det tänkt att jag och Julia skulle fara till en sjö och bada. Hon verkar dock ha försovit sig så vi får se hur det blir. I och för sig behöver jag inte många minuter i solen innan jag är röd så vi kanske far en snabbis.

Igår hade lilltjejen fotbollsträning och som vanligt var jag och tittade. Eftersom Julia är tränare fick jag vara med och spela på slutet, barfota i ballerinaskor. Det var dock roligt men det hade varit bekvämare med en sporttop än den bikiniöverdel jag hade på mig.

Nu fick jag sms av Julia och hon hämtar mig vid elva, då hinner jag sola och bada i en timme, precis lagom! Jag tar med mig kameran så kanske ni får se lite bikinibilder sen. Hehe, skulle inte tro det.

Om en ynka vecka åker jag hem till Sverige igen. Mamman sa igår att nästa helg är en Nina-helg så då får jag bestämma vad vi ska göra. Jag funderar på att låta Storpojken städa mitt rum och tvinga Lillpojken att springa med mig. Lilltjejen är så söt och snäll så hon kan få göra vad hon vill.

Igår lagade jag och Lilltjejen en trerättersmiddag till familjen. Det blev väldigt gott och familjen blev mätt. Jag också, så mätt att det första jag gjorde var att gå ner på mitt rum och kräkas. MEN ÄR NI DUMMA I HUVUDET? Det är ju bara äckliga fyllon som kräks. Och de som har en sjukdom men det har jag ju inte. Nu är jag dock hungrig igen så jag ska bege mig uppåt och äta lite gröt med vaniljyoghurt!

Titta vad jag fick från familjen när de kom hem från Paris! Det är helt säkert den snyggaste presenten jag fått någonsin! Färgen är mycket snyggare i verkligheten än på bilden, den är exakt den snyggaste rosa färgen som finns! I lådan ligger det små chokladbitar, de svarta är mörk choklad och de rosa ljus choklad med nougat, som jag ska njuta av någon gång när jag är ensam. Har ni tips på vad jag kan ha lådan till när chokladen är slut? Glasögonfodral kanske. Eller smyckeskrin. Åh jag är så exalterad!

Jag har ätit p-piller i flera år men nu när jag skulle vara utan Eric i fem månader tänkte jag att det vore intressant att sluta äta dem. Resultatet.

Jag har gått ner sex kilo. Självklart har jag ätit mindre godis och motionerat mer men jag tror ändå att p-pillerna kan ha ett finger med i spelet. Dessutom har jag blivit märkbart större den senaste veckan när jag har börjat äta dem igen.

Förut grät jag mycket, nu har jag gråtit två gånger sen jag kom till Tyskland, alltså  på tre månader. Det är verkligen ingenting för att vara jag. Lillpojken har frågat två gånger de senaste dagarna varför jag är så ledsen/arg. Jag har inte känt mig annorlunda men kanske har jag betett mig lite annars.

Min hy har blivit sämre. Jag har fått flera finnar i mitt annars så vackra ansikte. Jag brukar inte ha problem med det i vanliga fall så det kanske bara är nu i början.

Vad vill jag säga med det här? Uppfinn ett p-piller som män kan äta!

Jeans H&M.
Tröja Sisters.
Armband Fashion Club.

De här byxorna som jag skämdes över att ta med till provrummet för att de var så fula köpte jag. Som ni ser kostade de bara 70 kronor på H&M. Ni ska få se en outfit med dem senare och jag tycker faktiskt de är rätt snygga nu!

En av de sista sakerna pappan sa innan de åkte till Frankrike var "ni måste äta upp forellen i kylen". Igår tänkte jag ta tag i saken så jag plockade fram det lilla paketet med fisken i. I paketet var det inte bara en smaskig fisk utan också ett huvud, skinn och revben. Jag ville gråta lite men insåg att jag är uppvuxen med älgstyckning i köket.  Jag var lite rädd att fisken skulle bita mig så jag bestämde mig för att hugga av huvudet. Tack och lov var inälvorna borta, annars hade jag nog gett upp. Nåja, det var gott i alla fall.

Det roligaste var när Storpojken öppnade paketet lite senare för att äta av fisken. Då sa han "uuww" och höll händerna i luften som en liten tjej. Jag frågade om han var en man eller inte och påpekade att det  hade funnits ett huvud på fisken som JAG hade varit tvungen att ta bort.

Strax innan sju slog jag upp mina bruna ögon. Jag vaknade av mig själv för att jag var så kissnödig, smart tips till er som har svårt att stiga upp på morgonen, drick mycket vatten på kvällen. Jag drog på mig lite kläder och matade hunden och gick ut med den. Katten har jag stängt in i tvättstugan, tror ni den hinner svälta ihjäl innan lördag kväll? Jag kanske ska förtydliga att jag bara skämtar gällande katten. Eller alltså, jag gillar den inte men jag hatar den inte heller.

Igår stod jag i föräldrarnas badkar och fotade, jag ska visa er bilderna lite senare om de blev bra.

Jag har tänkt fara ut och springa nu på morgonen men jag mår så dåligt när jag springer innan frukosten så jag tror jag äter först. Om ni undrar alltså. Sen tänkte jag ge mig ut på en liten shoppingrunda här i Landsberg am Lech, härligheternas stad.

Lillpojken fotade mig när vi var i en Biergarten och åt.

För några veckor sedan spelade vi lapp i pannan, ni vet när man har en lapp i pannan och så ska man gissa vem man är. På pappans lapp stod det Axel Hacke och jag tänkte att det är väl Snurre Sprätt eller Hacke Hackspett eller så. Det var det inte, det är en författare.

Den här fantastiska chokladkakan köpte jag åt mig själv i München. Den passar perfekt in på mig av tre anledningar, färgen, det är choklad och texten. Och vad fan betyder det då jävla mallgroda, tänker ni kanske nu. Det ska jag berätta för er.

Är du FÖRBANNAD, räkna till fyra, hjälper det inte, explodera. Sen rimmar det ju på tyska som ni ser. Är det inte fantastiskt roligt?!

Nu har familjen åkt till Frankrike och Paris. Det betyder att jag har ända fram till på lördag att hitta på jävulskap. Jag ska ha fest, strunta i att diska, ligga och sola på balkongen hela dagarna och hoppa i föräldrarnas säng. Nej, naturligtvis inte, Storpojken är ju hemma. Och djuren, dem ska jag ta hand om. Inte Storpojken så mycket kanske men djuren. Eller inte katten, den kan gärna få dö.

Idag är alla affärer stängda och solen lyser med sin frånvaro så jag vet inte vad jag ska hitta på. Jag ska nog träna lite i alla fall, och kanske städa. Kanske att jag dammsuger utanför Storpojkens rum när han sover, sånt tycker jag är roligt.

Vad tycker ni om mina nya skor? Jag köpte dem i München för 75 Euro. Nej men tror ni jag är en skateare eller? Det är ju Lillpojkens skor som han glömt, bevis på att han har gått in med skorna alldeles för långt i mitt rum. Nu ska han få en smäll.

Igår shoppade jag lite i München, först ut är kläderna från Fashion Club. Har ni sett några sötare kläder? Den lila klänningen kommer jag ha till byxor, den kostade 130 kronor. Den vita tröjan med svarta prickar kostade 150 kronor.

En gång frågade Lillpojken när jag ska skriva något snällt om honom här i bloggen så det tänkte jag göra nu. Naturligtvis kan inte Lillpojken få ett helt snällt inlägg om sig själv så Lilltjejen får också vara med. Jag är fruktansvärt glad att jag valde att komma tillbaka hit till den här tyska familjen och jobba här en gång till för jag har kommit så mycket närmare Lillpojken och Lilltjejen och det är jag oändligt tacksam för.

Lilltjejen förvånar mig varje dag och jag vill bara lyfta upp henne i skyn för att hon är så smart. Hon lär sig saker så sjukt snabbt och det är så roligt att följa hennes utveckling. Dessutom får hon mig att skratta varje dag och det är ju naturligtvis roligt. Hennes humor är fantastisk och inte alls på den barnsliga nivån som många andra tioåringars är på. Något jag älskar med henne är att hon aldrig försöker vara någon annan än den hon är. Hon försöker aldrig spela cool eller vara mallig. Jag hoppas verkligen hon fortsätter vara så!

Lillpojken har utvecklats väldigt mycket sen sist jag var här. Han har gått från att vara ett barn till att vara en riktig kompis som jag kan prata med. Det låter helt sjukt att man kan konversera om vettiga saker med en 14åring men det är faktiskt så det är. Han är också väldigt smart och lär sig svenska och spanska fort som tusan. Han kan säga nya ord på svenska och när jag frågar hur han lärt sig dem säger han "du sa det en gång". För två veckor sedan ja, EN gång. Sjukt bra minne har han. När han spelar fiol vill jag bara lägga mig på golvet och blunda och lyssna, det är så häftigt!

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar de här barnen så fruktansvärt mycket. Det låter sjukt att säga att man skulle dö för någon men det skulle jag seriöst göra. Naturligtvis skulle jag dö för Eric också men det är mest för att jag inte skulle kunna leva utan honom, av egoistiska skäl alltså. Det vore en stor sorg för världen om de här barnen inte fick visa vad de kan. Jag är sämst på att beskriva känslor så jag nöjer mig med att skriva följande. Jag älskar er och kommer gråta som ett litet barn när jag åker hem, ska dock försöka vara en sten inför er så ni slipper skämmas.

Lilltjejen lattjar med ett grimskaft.

Lillpojken är ute på en galopptur UTAN HJÄLM.

Idag var jag och Julia i München och shoppade! Vad jag köpte ska jag visa er imorgon!

Vi började dagen med varsin islatte från Starbucks.

Det var äckligt varmt så vi svalkade oss i sprutet från en fontän.

Vi började inköpen på Fashion Club, min favoritaffär i hela världen!

Sen snaskade vi i oss varsin pizza på Vapiano.

Jag måste säga att Julias pizza var mer spännande. Fast spenaten hade jag gärna skippat.

Sen åkte vi hem.

Idag fyller min kära mor år! Eftersom jag befinner mig i Tyskland och hon i Sverige kan jag inte gratulera på ett bättre sätt än att tillägna ett blogginlägg åt henne.

Mamma är en väldigt stark person. Hon gör det hon tycker är rätt och låter aldrig andra människor sätta sig på henne. Dessutom skäms hon aldrig över sig själv.

När jag var liten ville jag och en kompis cykla med en granne till mataffären som ligger tre kilometer bort. Det skulle nämligen vara godisregn där. Vi var ungefär åtta år och grannen tio. Grannen fick göra lite som hon ville för sina föräldrar och hon hetsade oss att springa hem och fråga om vi fick följa med. Vi började med att springa hem till min kompis och fråga.

-Du får om Nina får, sa mamman till kompisen.

Vi blev glada och sprang hem till mig.

-Mamma, mamma, får vi cykla till MM med grannen? Kompisen får om jag får.
-Nej det vill jag inte att du gör, det är ju långt dit och det är massa stora vägar ni måste cykla över.

Eftersom kompisen inte heller fick nu hatade vi min mamma medan kompisens mamma slapp undan våra fula ord. SÅ JÄVLA FEGT! Nu i efterhand har jag förstått att min mamma var bra och kompisens dålig. Självklart hatade jag det när jag var liten men nu när jag är äldre har jag insett att mina barn kommer uppfostras på samma sätt.

Dessutom har min mamma alltid cykelhjälm och bara en sån sak är ju jättehäftig! Det var helt säkert därför jag hade cykelhjälm tills jag var 16 år. Alla andra slutade i tolvårsåldern för på min tid fanns det ingen lag om cykelhjälmar. Tyvärr slutade jag med hjälm i början av gymnasiet men nu har jag börjat så smått igen. När jag får barn kommer jag i alla fall alltid ha hjälm på mig!

Idag spelade vi Scrabble, även kallat Alfapet. Eftersom jag är utlänning är det inte så enkelt så jag får fuska och använda min ordbok. Inte för att det hjälper speciellt mycket men. Hur som helst.

Ett av mina första ord var "penis", det tyckte pappan var lite olämpligt. Innan jag la nästa ord sa jag "nu får jag nog inte vara med och spela längre". "Ficken" var ordet. De funderade på om det bara var talspråk så Lillpojken tog min ordbok för att slå upp det. Naturligtvis fanns det med och han sa högt "knulla". Pappan började skratta och sa "heter det så på svenska? Knulla? Vad sött!"

Själv satt jag och var generad. Om ni undrar kom jag sist. Skitspel!

Igår spelade vi inlinehockey, igen, och eftersom Lilltjejen inte var med stal jag hennes inlines. De var nästan lika bra som mammans så jag kunde åka som vanligt, fantastiskt roligt! När vi skulle åka hem fick jag köra bilen. Den är automatväxlad och det har jag aldrig provat förut. Om det skulle hända något när föräldrarna inte är här kan det ju vara bra om jag i alla fall får igång bilen. Jag kände mig som en 16åring som övningskörde och det var spännande.

Idag är det förresten bara två veckor tills jag åker hem. Det är ju jättekort!

Idag fyller min käre far år! Eftersom jag befinner mig i Tyskland och han i Sverige kan jag inte gratulera på ett bättre sätt än att tillägna ett blogginlägg åt honom.

Pappa är en väldigt rolig person, tycker han själv. Han skämtar hela dagarna och ger sig inte förrän någon skrattar. Jag tycker synd om mamma nu när jag och Eric inte är där och kan ta emot en del av lustigheterna.

När jag gick i nian följde pappa med på vår klassresa. Det kan man ju tycka är pinsamt men det tyckte inte jag. Pappa blev älskad av alla barnen och en dag när en kille kaxade med honom sa han "säger han som inte ens har fått hår under armarna". Då blev den lille pojken röd och snäll.

Här har pappa varit ute och kört enduro i fjällen.

En kommentar av pappa. Från ingenstans frågar han om den långa killen från inlinehockeyn hette Sören.

Igår kaxade Lillpojken med mig och satte sig på min mage när jag låg på rygg och såg tv i sängen. Han såg riktigt nöjd ut så jag bestämde mig för att sätta honom på plats.

-Vad vill du att jag gör med dig? Kastar ner dig på golvet? Kastar dig utför trappen? Slänger ut dig på balkongen? Brottar ner dig och trycker knogarna i hårbotten?
-Golvet blir bra, säger han med ett stort kaxigt flin.

Okej sa jag och kastade ner honom på golvet. Tyvärr råkade han slå i sina tänder i min arm och eftersom jag är en sten gjorde det rätt ont.

Stackars liten. Kom ska jag klappa dig på kinden!

Nu drar jag ut i natten och låter män trycka sina svettiga kroppar mot mig i en dans. Sen vinglar jag hem ensam i natten alternativt att jag följer med någon hem. Imorgon kommer jag må dåligt och ångra allt jag gjorde.




MEN ANTAGLIGEN INTE! Tror ni jag är 16 eller? Jag ska sova. Godnatt!

Igår spelade vi inlinehockey, igen, och när vi började fundera på att åka hem kom en bil med killar och frågade om de fick vara med. Det fick de naturligtvis och vi gav dem rätt bra motstånd. De vann men det var väldigt jämnt. En av dem var över två meter och det såg rätt kul ut när han och Lilltjejen stod bredvid varandra. Jag råkade åka in i honom så att han ramlade och det var ju sorgligt. Själv ramlade jag ju såklart inte eftersom jag har en fantastisk balans.

Vi spelade i ungefär två timmar och det känns i ryggen idag. Eftersom jag har ont i ryggen och inte i låren förstår ni kanske att jag har lite fel åkställning men det beror helt och håller på inlinesen.

Här ser ni en bild på Lilltjejen och den långe grabben.

Det svåraste med att vara au pair tycker jag är att man måste vara på allas sida. Om barnen bråkar kan man exempelvis inte bara trösta den ena. De här barnen bråkar tack och lov inte särskilt mycket så när det händer brukar jag vara med Lilltjejen. Då kallar vi Lillpojken för rövhål och sen när hon är glad igen går jag och pratar med honom. Jag kanske bör förtydliga att jag inte brukar kalla Lilltjejen för fula saker, istället säger jag bara att Lillpojken ska vara snäll med henne. I alla fall när jag är ensam hemma med dem.

Förra gången jag var här var Lillpojken på ett förfärligt humör en dag. Mamman kunde inte förstå varför men eftersom jag är polare med honom visste jag att hans flickvän hade gjort slut. Då står man där och funderar på om man ska berätta eller inte, inte det enklaste beslutet att fatta. Just den där gången berättade jag, förlåt Lillpojken, och då kunde hon vara en förstående moder. Dagen efter var Lillpojken glad igen för då hade han sett en ny söt tjej i skolan.

Man kan ju fråga sig varför jag aldrig kan vara helt seriös när jag ska berätta något. Så, nu frågar vi oss det.

Idag frågade Lillpojken om han fick klippa naglarna i min säng. Han sa att han skulle ha toapapper under. Dagens fråga, tror ni han fick det eller inte?

Naturligtvis fick han det. Eric sitter väl och håller för ögonen när han läser det här för han gillar inte när jag klipper naglarna i soffan eller vid datorn. Själv är jag inte så brydd, det är väl ingen skillnad om naglarna sitter på fingrarna eller ligger på golvet? Lillpojken var i alla fall noggrann och plockade undan efter sig, duktig pojke!

Idag bokade jag flygresa till Sverige och det känns faktiskt inte alls så roligt. Naturligtvis ska det bli fantastiskt att träffa Eric som jag inte har träffat på snart fem månader men i övrigt skulle jag gärna stanna kvar ett tag till. Nåja, nu måste jag hjälpa Lillpojken med hans dator, jag är ju en hacker som ni kanske vet. Adjö!

Idag var vi vid hästarna och åkte häst och vagn. Jag var livrädd första halvan av åkturen, jag förstår verkligen inte varför jag har blivit så rädd för hästar. Jag får väl helt enkelt ta mig i kragen och följa med mamman och rida en gång innan jag åker hem för så här kan jag ju inte ha det.

Hur som helst var det jättetrevligt för vädret var underbart och utsikten likaså. Och sällskapet naturligtvis, det är ju det viktigaste.

På kvällen spelade vi förresten Cluedo igen OCH GISSA VEM SOM VANN UTAN ATT FUSKA?!

Igår spelade vi inlinehockey igen och Julia var med. Mamman var dock inte med så jag fick låna hennes inlines, fy tusiken vilken skillnad det var! Jag kunde åka baklänges, göra glidsvängar och vända, helt fantastiskt! Dessutom var de i rätt storlek, de andra jag haft är 43,5 och jag har 39. Dessvärre fick jag ett litet skavsår på benet och några mindre på fötterna. Tur för mig att jag är en sten.

Sista matchen spelade jag med Lillpojken och när vi vann skulle han krama mig. Han kom dock åkandes i full fart mot mig och eftersom det inte går att stanna höll vi på att ramla. Tack och lov är jag stabil så inget mer än att jag fick klubbskaftet i näsan och munnen skedde. En fläskläpp fick jag och det gör ont när jag snyter mig. Som sagt, tur för mig att jag är en sten.

Idag lärde jag Lillpojken hur man fotograferar. Han kan nu allt om bländare, slutare, ISO och så vidare. Jag älskar att de här barnen är så smarta för då slipper man hålla på och berätta saker tio gånger, en gång sen kan de.

Den här bilden tog dock Lilltjejen på mig. Frågan är bara varför jag inte klippte bort framstjärten som syns till höger i bild.

MEN GICK NI PÅ DEN LÄTTA?! Den här familjen är ju den snällaste som finns! Jag skulle säkert kunna kissa i garaget utan att de blir arga (bara att skylla på hunden).

Idag spelade vi inlinehockey igen och nu börjar jag bli riktigt duktig. Om man jämför med hur jag åker skridskor är det dock en sjukt stor skillnad. Nu förstår jag hur de som inte kan åka skridskor känner sig! De här bilderna tog jag för någon månad sedan när jag inte var med och spelade.

Lillpojken, mamman och Lillpojkens kompis kämpar på!

Mamman kommer farandes!

Lillpojken gör mål!

Lilltjejen gör mål!

Idag spelade vi Cluedo, ni vet det där spelet då man ska gissa vem som har begått ett mord i vilket rum med vilket vapen. Jag var helt säker på att jag hade sett Fru Vit men kunde inte komma ihåg av vem. Jag försökte nämligen föra lite statistik så jag skulle kunna lista ut vem mördaren var lite snabbare. Alla verkade dock vilja veta vem som hade Fru Vit och när de frågade mig sa jag ju såklart nej. Naturligtvis var det jag som hade henne så jag förstörde hela spelet. Nu får jag internetförbud som straff så vi hörs om en dryg vecka när familjen är i Frankrike. Hej då!

Titta vilken fin bild Lilltjejen tog på mig och Lillpojken idag. Tyvärr ser Lillpojken inte lika överförtjust ut som jag, undra varför. Det är ju inte hans riktiga ansikte ni ser men han såg ungefär lika dyster ut. Fast väldigt snygg måste jag säga, till skillnad från mig alltså.

Lägg märke till färgskillnaden på hans armar och mina händer, härliga tider.

Idag var vi och åt på en Biergarten. Föräldrarna cyklade dit och jag och barnen åkte bil. Det var äckligt varmt och om ni undrar varför jag har jacka på mig är det för att jag behövde fickor.

Så här kan det se ut på en Biergarten i Bayern!

Jag gav kameran till Lilltjejen för då får man mycket intressantare bilder!

Det första jag sa till min värdpappa imorse var "jag hade t-shirten ovanför brösten". Det låter ju lite konstigt att säga och det var det också. Jag blev nämligen väckt av hantverkare som öppnade min dörr och det frågade han om. Något jag glömde säga till pappan var att täcket förhoppningsvis täckte mig. Jag kanske ska försöka vakna ordentligt på morgonen innan jag öppnar munnen.

Nu ska jag gå och bajsa. Jag har varit lite dålig i magen några dagar nu, kan bero på att jag har ätit för mycket sötsaker. Vill ni höra fler härliga detaljer?

Mamman: Idag ska vi äta tomater för det var groddar som bar på ehec-bakterien.
Storpojken: Vad är groddar?
Lillpojken: Haha, vet du inte ens det?
Lilltjejen: Jag visste inte heller det förut men sen var det en fråga om det på barnprogrammet så nu vet jag.

Lilltjejen är så rolig tycker jag. Storpojken kanske ska börja se på barnprogram så han lär sig något.

För någon vecka sedan sa familjen att jag inte får åka hem innan andra juli, jag fick dock inte veta varför. Nyfiken som jag är googlade jag på datumet för att se om det hände något speciellt här i närheten då men jag hittade ingenting så jag funderade vidare. Kanske skulle vi åka och spela fotboll hos ett par kompisar till familjen, de hade nämligen varit där på besök samma dag.

I tisdags fick jag dock veta vad som händer, jag, Lilltjejen och pappan ska gå och se Svenska damfotbollslandslaget spela mot Korea! De spelar i Augsburg, av någon konstig anledning. Jag är ju inte så insatt i fotboll på annan nivå än min egen så jag har ingen aning om vad det är för tävling. Dock ska jag googla lite så jag vet vilka som spelar, kanske är det någon jag vet vem det är.

Jag är ju inte en person som visar jättetydligt när jag blir glad. Jag hoppar inte upp och ner och skriker utan drar snarare ena mungipan lite uppåt. Jag blev faktiskt väldigt glad för jag har nog aldrig sett en landslagsmatch förut. Fast lite nervös är jag också, vad äter man? Popcorn som på bio eller godis som hemma framför tvn? Eller ingenting alls? Nåja, jag ska i alla fall ta med mig kameran. Eller får man det förresten?

Tänk vad familjen är snälla! Jag kan ju i och för sig tycka att det är slöseri att betala för en match när man kan läsa resultatet i tidningen dagen efter men det kanske bara är jag. Det ska hur som helst bli roligt och dessutom ska det bli kul att titta på människor som kan spela fotboll men som ändå inte filmar som män brukar göra. I torsdags fick jag dessutom veta att en i mitt fotbollslag ska dit och det känns ju roligt. Nu blev det här inlägget väldigt långt och det jag ville säga var bara, ich freue mich total! Danke!

Idag ska jag träna fotboll fast jag är sjuk. Ingen feber och inget ont i halsen, då är det fritt fram har jag lärt mig. När man känner sig vissen kan det vara roligt att titta på fina bilder på sig själv. Det gör inte jag utan jag fotade mig själv nyss istället. På första bilden försöker jag mig på en sexig mun, lyckades jag inte ganska bra? Det är ju inte så likt mig så jag tittar på mig själv som på den undre bilden. Ehh, ursäkta?

Igår fick jag ett sms av mamman.

"Hej Storpojken, hej Nina! Kan någon av er hämta mig på tågstationen ikväll..."

Lite senare när jag konverserade med Lillpojken tog jag fram min mobil och skickade ett sms till Storpojken.

"Hej Storpojken! Har du tid och lust?"

Lillpojken såg vad jag skrev och till vem och blev helt förfärad. Han trodde jag och Storpojken har en affär. Det har vi alltså inte.

Igår köpte jag en bok. Hemma på biblioteket finns den bara på svenska och jag vill hellre läsa den på originalspråket så då passade jag på nu när jag är i Tyskland.

Hej alla vänner!

Idag började jag och Anna dagen med att äta frukost på IKEA i Augsburg. Det var fantastiskt gott och vi kände oss nästan som hemma. Sen skulle vi åka och bada med Julia men det blev inte av eftersom det var lite mulet. Istället vandrade vi i staden och åt glass. Nu ösregnar det så har vi otur blir det ingen fotbollsträning för Lilltjejen i kväll. Men men, jag fick i alla fall duscha och tvättat skorna.

Igår var vi ju vid hästarna och när vi har varit där säger alltid familjen att jag ska titta efter fästingar. Igår duschade jag inte efter utflykten utan jag tittade bara i spegeln och kände på min kropp och sen kröp jag ner i sängen. Imorse vid frukosten satt jag och studerade mina armar och vad ser jag om inte en liten liten fästing som har bitit sig fast. Jag började näst intill att grina men som tur var kom mamman snabbt med en pincettgrej. Hoppas bara att jag inte är smittat med något nu, jag har ju inte vaccinerat mig eftersom jag bor i norra Sverige.

Tyvärr var det ingen som ville fota mig så ni får nöja er med bilder på familjen och Anna. Anna är alltså den svenska au pairen som var här förut. Det var så sjukt varmt och det kan vara därför lillpojken ligger helt utslagen. Eller så var det för att jag tacklade honom, det vet man aldrig. Lägg märke till att alla spelar utan hjälm och skydd, tyskar är inte riktigt kloka.

Stjärnlaget som dock inte vann. Kanske för att den största stjärnan, jag, spelade i det andra laget.

Vinnarlaget! Kolla in mammans shorts! Vilken 45åring kan springa runt sådär utan celluliter och dallrande lår? Hon kan! Jag är 23 och kan inte.

TITTA VAD JAG FICK AV ANNA! Oj vad snäll hon är! Nu har vi spelat inlinehockey och snart ska vi fara till hästarna och äta. Härliga tider!

Igår kom den svenska au pairen som var här efter mig hit. Hon är snäll och det var skönt, då slipper jag undvika henne. Idag ska vi spela inlinehockey och det har jag däremot försökt undvika. Jag spelade en gång för två år sedan och det var läskigt, de har ju inte ens hjälm! Dessutom går det inte att stanna. Usch, jag är redan nervös. Jag ska ta med mig kameran så kanske ni får se en bild på rädslan i min blick när jag åker.

Titta vad jag fick av henne! En svensk tidning!

Se vilka söta små karameller jag fick förra helgen! Det bästa var dock att de smakade väldigt gott, speciellt den vita i mitten som smakade mint.

Vad jag gör på kvällarna? Jag roar mig med att jävlas med lillpojken som glömt logga ut från Facebook på min dator. Jag försöker skriva coolt så hans kompisar ska tro att det är han som skrivit. Små bokstäver och sånt, ni vet, som dagens ungdomar håller på med. Vet dock inte om tyskan blev korrekt men vem bryr sig.

Lilltjejen har skrivit på min arm igen. Den här gången ser det dock ut att stå något annat. Naturligtvis skriver jag inte vad för då förstår tyska familjen och sådana ord får de inte lära sig, inte ens av mig!

Hej alla vänner!

Idag har jag lite ont i halsen så därför ligger jag i sängen och tycker synd om mig själv. Jag har snott lilltjejens korsordstidning också för det tycker jag är roligt. Jag skriver dock med blyerts så om hon vill ha tillbaka den kan jag bara sudda allt. Smart av mig!

Här ligger jag och har kissat utan att tvätta händerna. Det är några vattengubbar här som ska fixa något och de har stängt av vattnet. Pappan skickade sms och skrev att de är klara senast tio, bra, då är det bara en dryg timme kvar. Jag kan inte klä på mig för jag kan inte tvätta mig under armarna, jag kan inte äta frukost för jag kan inte tvätta händerna. Synd för mig att jag inte tog sovmorgon idag. I och för sig inte så lätt eftersom gubbarna väsnas just utanför min dörr.

Ungefär så här känner jag mig just nu. Naturligtvis tog jag inte bilden nu, jag kan ju inte sätta in linserna utan att tvätta händerna.