Oj vad det händer grejer! Förra veckan fick jag veta att min sambo får semester trots sitt arbetsbyte vilket betyder att vi kan åka på resan vi planerade in i våras. Jag, hanen, min syster och hennes sambo ska bege oss ut i Europa med en bil under tre veckor och det ska bli så himla roligt! Förmodligen jävulskt påfrestande också men vi har bestämt att vi ska ha regler i bilen så att vi slipper döda varandra. I går satt vi och planerade upp rutten och min fantastiska tyska familj låter oss bo där några nätter. Nu är det bara några veckors jobb kvar innan jag har FYRA VECKORS SEMESTER!

I kväll är vi hos hanens väninna och bakar tunnbröd och pizza. Vi får se om mitt hjärtegull är välkommen att baka i fjällen nästa gång.

 

 

I går när jag var ute och turfade stötte jag ihop med två välklädda killar som inledde en konversation med mig. Jag såg en liten bricka på bröstet på en av dem och såg att de kom från en kyrka så jag sa vänligt men bestämt att jag nog är helt fel person att försöka övertyga. Jag avslutade med att säga att de skulle lägga tiden på annat men kom på mig själv och ändrade mig till att de skulle lägga tiden på andra eftersom det var det jag menade, det låter ju lite otrevligt att tycka att det de gör är slöseri med tid.

 

Hur som helst så fastnade jag i mormonträsket i går, ungefär som att jag snöade in på amish i höstas, så jag råkade sova lite för lite i natt. Efter jobbet i dag sov jag i två timmar och nu är det väl dags att sova igen. Härligt!

I dag hände typ det värsta som kan hända när det ringer i ens telefon i ett kontor där två andra sitter. Personen i andra änden säger "Hello, do you speak English?". Jag svarade "Yeah" lite nonchalant, mest för att de andra inte skulle förstå vad jag höll på med och spetsa öronen så där som många gör när de märker att någon ska prata på ett annat språk. Jag sa lite "yeah" och "okay" och sedan klarade jag mig undan riktigt bra eftersom det var min kollega som hade koll på patienten.

 

Nyss hade jag fotbollsträning i två timmar och det var första gången i år jag tränade i shorts och T-shirt. Sommaren är här!

Den här veckan har varit ganska vidrig egentligen. Min älskade pojkvän blev inlagd på sjukhuset så jag spenderade alla raster och ledig tid där. Medan han sov och jag åt en tomat och smekte hans rygg tänkte jag på hur sorgligt livet skulle vara utan honom. Jag var så orolig så min dag med massa jobb och dessutom en inskolning flöt bara förbi i en röra. Dessutom har jag tagit ett jättetråkigt beslut på grund av några vuxna människor som beter sig som barn. Men ja, jag har också känt att jag trivs jättebra på jobbet och dessutom mår mitt lilla hjärtegull bra nu så jag försöker fokusera på det.

Nu ska jag berätta om en fantastisk sak som hände i går. JAG GJORDE MÅL I HERRKORPEN!!! Det var inte ens ett turmål utan riktigt tjusigt. Jag var oerhört nöjd och när jag high fiveade/kramade han som hade passat mig, eller väggspelat om jag ska vara korrekt, sa jag "åh, jag älskar mig själv... och lite dig också". Ja, ni hör ju.

 

I dag på jobbet skulle jag gå till en mottagning där jag knappt har varit förut och lämna ett papper till en läkare. Eftersom jag inte hittade frågade jag några var läkarfacken finns men ganska snabbt insåg jag att jag var på helt fel mottagning. Jag kunde ju inte gå ut samma väg med papperet fortfarande i handen så jag smög ut en bakväg och skam den som ger sig, till slut hittade jag rätt fack!

Blodomloppet gick inte speciellt bra, jag hade ju match dagen innan och var mör i benen hela dagen. Fem minuter innan vi skulle samlas fem kilometer bort kom min lilla älskling på att han skulle göra en grej på toaletten så när vi väl kom i väg fick vi cykla det fortaste vi kunde. Vid det laget var mina ben döda och sedan skulle jag springa. Jag och pappa missförstod starten och hamnade exakt sist av alla vilket gjorde att vi kunde krypa fram de första kilometrarna.

 

Men vem bryr sig? I dag skulle jag tvätta och när jag kom ut till tvättstugan hade något as tagit vår tid och då blev jag så förbannad att jag lämnade en arg lapp. "Respektera tvättiderna!" skrev jag, jätteargt.

 

Förresten. På Blodomloppet kunde man få lotter, först till kvarn, och eftersom vi missade det i början så fanns det bara "herrlotter" kvar. Jag sa att jag är en man och att jag ville ha en så till slut fick jag en. Jag trodde att priset var typ en penisring eller något annat manligt (OBS! Alla män har ju inte en penis) men det var EN VANLIG T-SHIRT. Jag undrar vad kvinnopriset var, någon som vet?

Nej i dag blir det inget inlägg om min bästa present för det hinner jag inte nu när det är läggdags. I stället kan jag berätta att jag fick veta att fotbollsmatchen som jag skulle spela just efter Blodomloppet inför alla som fikar är inställd. Lite skönt faktiskt. Som vanligt har jag match dagen innan Blodomloppet så att benen är lagom möra när jag ska springa men det är ganska bra eftersom jag har något att skylla på då.

I går på jobbet kom en dietist in till mig och ville ha hjälp. Hon hade en rysk patient och eftersom jag har studerat ryska så tänkte hon att jag kunde översätta lite kostråd. Ja, nu hör ju hur dumt det låter. Jag kan (kunde) fråga om saker på flygplatsen och andra basicgrejer, jag kan absolut inte skriva meningar. Nu råkar ju jag ha en väninna från Ryssland så jag tog på mig jobbet ändå.

 

Den här helgen ägnar jag åt studier för i morgon ska två arbeten in. Tyskan skickade jag in nyss så nu är det "bara" en kvar. Vi ses på måndag!

I dag såg jag att jag har fått godkänt på två uppgifter och det känns himla skönt. Det knyter sig lätt i magen när jag tänker på allt som ska hinnas med men det är bara några veckor kvar och sedan ska jag försöka ta hand om mig själv och göra sådant jag tycker är roligt. Jag ska läsa böcker, spela piano, skriva texter, städa, promenera i solen, titta in i väggen och annat jag inte hinner med nu. Men ja, vem bryr sig. Nu ska jag sova.

Jag hatar folk som är dumsnåla eller dumlata. Mest hatar jag naturligtvis när jag själv är dumsnål eller dumlat. Just nu är jag lite dumlat för jag har lite lite luft i cykeldäcken och jag orkar inte pumpa dem. Det är kanske 100 meter till närmsta pump utanför jobbet och här hemma behöver jag bara ta pumpen och gå ner och pumpa. JAG IDS INTE! Därför får jag alltså cykla några minuter längre varje morgon eftersom det går trögt och jag svettas och svär mer. Är det värt det? Förmodligen inte.

Vi orkade inte vara kvar i fjällen ända till söndag så i går åkte vi hem eftersom det gick en bil hemåt då. I går åkte jag längdskidor på morgonen i två decimeter nysnö och i dag vaknade jag till torr och sopad asfalt som jag snuddade vid när jag joggade. I kväll hade vi middagsfrämmande och det var trevligt. I morgon börjar allvaret igen så då ska jag studera hela dagen. Nåja, jag får i alla fall sovmorgon. Det var förresten sjukt skönt att få sova i vår säng i natt, ingen skarv mellan sängarna, inget gnissel och ingen 35948 år gammal madrass.

I går snubblade jag in på de första mejlen från tyska familjen som jag senare var au pair hos. Åh så fantastiskt! Efter ett tag började jag mejla med lillpojken och då övergick jag till att skriva på tyska i stället för engelska. HAHAHA jävla sopa. Tur att det går att lära sig.

 

Det är minst tio fel i den här korta texten. TIO!

 

Vilken härlig helg! Jag har fått massa ljus och i dag till och med lite solljus. Snart ska jag åka till flygplatsen och hämta min favoritfavvis och det ser jag fram emot. Innan det hade jag tänkt studera lite men den ena kursen kan jag inte logga in på vilket förmodligen kommer resultera i en stor börda när det väl börjar fungera. Nåja, lika bra att jobba på med tyskan så att jag ligger bra till med den.

I morse vaknade jag klockan fem av mig själv efter att ha drömt minst tio olika drömmar om hur jag hade försovit mig. Så blir det ofta när jag ska göra något speciellt på morgonen, precis samma sak hände exempelvis natten innan första dagen på jobbet. I dag jobbade jag ju extra och det var skojigt. Mest skojigt blir det dock när lönen kommer in på kontot för då ska jag titta på siffrorna och tänka på hur bra jag är. Jag har ju förresten glömt att berätta att jag inte, enligt Kissie (en bloggare), är fattig längre! Hon sa en gång att människor som tjänar mindre än 15 000 efter skatt är fattiga. För övrigt finns det nog ingenting jag älskar mer än att ha ett fast jobb, det skulle möjligen vara hanen. Och min familj. Och sådant. Men ja, ni fattar, trygghet är det bästa jag vet!

 

Om du också vill ha ett fast jobb tipsar jag dig om att bli sjuksköterska.

I dag har vi haft 15 minusgrader här i underbara Umeå och eftersom min sambo är så snäll så skulle han hämta mig på jobbet. Jag kom kanske tre minuter före honom och hann bli rätt kall. När han äntligen kom hade naturligtvis bagageluckan fryst igen så det fanns inte annat att göra än att cykla hem. 

Innan nyår bestämde jag och min kusin att vi skulle börja med ett promenadschema för att få mer friskluft och bättre kondition. Sen fick jag en utmaning på mailen om att göra jägarsits varje dag och öka med fem sekunder varje dag under hela januari. I dag tyckte en väninna att jag skulle lära mig att springa en mil under 55 minuter innan maj. Det lät ju roligt så det sa jag att vi ska göra. Om jag har rört på mig i dag? Nej, inte mer än att jag har balanserat på cykeln till jobbet. Men det vet ju inte de.

Alltså fy tusan vad avundsjuka ni är på mig i dag! Min största idol har skrivit mitt namn! Det är till och med coolare än när jag såg henne. Tyvärr är jag inte vaken efter 23.00 så jag får gråta mig till sömns. Snälla Annika Norlin, gör en gratis spelning utomhus i Umeå mitt på dagen en helgdag så att jag kan få se dig uppträda!

I dag skulle jag och min kusin träna för det hade vi bestämt. Hon tyckte att vi skulle springa nio kilometer och efter mycket tjat gick jag med på det. Vi tog inte med oss telefonerna för de är ju så jobbiga att få ner i fickan på löparbyxorna. När vi hade sprungit någon kilometer kom vi fram till avfarten som leder till niokilometerssträckan. "Oj, inga lampor, vilken tur, då behöver vi inte springa där" tänkte jag. Det tänkte inte min kusin. Så vi joggade på. Sen gick vi eftersom det var så mörkt och ojämt. Sen delade sig stigen och jag försökte locka henne att ta stigen som enligt mitt lokalsinne gick hemåt. Sen delade det sig igen, och igen, och igen. Och igen. Sen kom vi fram till en liten parkering med en skylt så vi kunde se var vi var. Tyvärr visste vi ju inte var norr var i verkligheten så vi litade på vårt lokalsinne och promenerade rätt ut i skogen. Jag var rädd för björnar och min kusin var rädd för mördare. Plötsligt stannade min kusin och stirrade in i skogen och bad mig vara tyst. Det fanns ungefär ingenting som hade kunnat göra mig räddare så vi sprang tillbaka till parkeringen. Jag kom på den briljanta idén att gå längs vägen, även fast den enligt lokalsinnet gick helt åt fel håll, så det gjorde vi. Efter några minuter kom vi fram till Holmsundsvägen. Tyvärr ville min kusin inte gå längs vägen eftersom hon var rädd att bli påkörd så vi tog oss fram i skogen i stället. Vi klev i blöta hål och fick kvistar i ögonen. Men ja, nu är vi hemma och hon får aldrig mer bestämma var vi ska springa.

 

God natt alla läsare! I dag hade jag en ganska så stressig och jobbig dag men nu är den över! Jag har, vad jag vet, bara två prov kvar på universitetskursen i tyska nu och dessutom är det ju snart jul. Jag köpte till och med en julduk av en kollega i dag för att kunna komma i stämning om en vecka. Eftersom min älskling passande nog jobbar natt i natt så har jag slagit in paket och fixat lite inför den kommande födelsedagen.