En gång frågade Lillpojken när jag ska skriva något snällt om honom här i bloggen så det tänkte jag göra nu. Naturligtvis kan inte Lillpojken få ett helt snällt inlägg om sig själv så Lilltjejen får också vara med. Jag är fruktansvärt glad att jag valde att komma tillbaka hit till den här tyska familjen och jobba här en gång till för jag har kommit så mycket närmare Lillpojken och Lilltjejen och det är jag oändligt tacksam för.

Lilltjejen förvånar mig varje dag och jag vill bara lyfta upp henne i skyn för att hon är så smart. Hon lär sig saker så sjukt snabbt och det är så roligt att följa hennes utveckling. Dessutom får hon mig att skratta varje dag och det är ju naturligtvis roligt. Hennes humor är fantastisk och inte alls på den barnsliga nivån som många andra tioåringars är på. Något jag älskar med henne är att hon aldrig försöker vara någon annan än den hon är. Hon försöker aldrig spela cool eller vara mallig. Jag hoppas verkligen hon fortsätter vara så!

Lillpojken har utvecklats väldigt mycket sen sist jag var här. Han har gått från att vara ett barn till att vara en riktig kompis som jag kan prata med. Det låter helt sjukt att man kan konversera om vettiga saker med en 14åring men det är faktiskt så det är. Han är också väldigt smart och lär sig svenska och spanska fort som tusan. Han kan säga nya ord på svenska och när jag frågar hur han lärt sig dem säger han "du sa det en gång". För två veckor sedan ja, EN gång. Sjukt bra minne har han. När han spelar fiol vill jag bara lägga mig på golvet och blunda och lyssna, det är så häftigt!

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar de här barnen så fruktansvärt mycket. Det låter sjukt att säga att man skulle dö för någon men det skulle jag seriöst göra. Naturligtvis skulle jag dö för Eric också men det är mest för att jag inte skulle kunna leva utan honom, av egoistiska skäl alltså. Det vore en stor sorg för världen om de här barnen inte fick visa vad de kan. Jag är sämst på att beskriva känslor så jag nöjer mig med att skriva följande. Jag älskar er och kommer gråta som ett litet barn när jag åker hem, ska dock försöka vara en sten inför er så ni slipper skämmas.

Lilltjejen lattjar med ett grimskaft.

Lillpojken är ute på en galopptur UTAN HJÄLM.

Det svåraste med att vara au pair tycker jag är att man måste vara på allas sida. Om barnen bråkar kan man exempelvis inte bara trösta den ena. De här barnen bråkar tack och lov inte särskilt mycket så när det händer brukar jag vara med Lilltjejen. Då kallar vi Lillpojken för rövhål och sen när hon är glad igen går jag och pratar med honom. Jag kanske bör förtydliga att jag inte brukar kalla Lilltjejen för fula saker, istället säger jag bara att Lillpojken ska vara snäll med henne. I alla fall när jag är ensam hemma med dem.

Förra gången jag var här var Lillpojken på ett förfärligt humör en dag. Mamman kunde inte förstå varför men eftersom jag är polare med honom visste jag att hans flickvän hade gjort slut. Då står man där och funderar på om man ska berätta eller inte, inte det enklaste beslutet att fatta. Just den där gången berättade jag, förlåt Lillpojken, och då kunde hon vara en förstående moder. Dagen efter var Lillpojken glad igen för då hade han sett en ny söt tjej i skolan.

Man kan ju fråga sig varför jag aldrig kan vara helt seriös när jag ska berätta något. Så, nu frågar vi oss det.

Här ligger jag och ser på hockey, Sverige mot Tjeckien. Det jag hatar med herrhockey är att de varken har galler eller halsskydd. Sen gnäller de över att de får en klubba i ansiktet. Typiskt män.

Det värsta är dock att de alltid ska slåss. Så fort de nuddar någon annan i närheten av målen så spänner de upp sig och åker hotfullt mot varandra. Så jävla fjortigt! Vem fan spänner upp sig? Jag har aldrig sett en kvinna spänna upp sig. Har du?

Inte nog med att man förstör sitt eget liv av att röka, man förstör andras också. Döda alla rökare! OBS, gäller även så kallade feströkare.

Nyss ringde jag till Arbetsförnedringen. Det var kö och jag hade plats 26, det skulle ta sex minuter. Den lilla lilla stunden jag "pratade" med dem kostade 1,38 kronor. Tror de på riktigt att jag tänker låta mina pengar ticka iväg i sex minuter till PLUS den tid det tar att prata med dem? Idioter! Har inte alla som ringer dem dåligt med pengar? Tacka vet jag när man kan maila till företag. Det tänker jag göra nu även om det inte går.

Melody Club, The Hunter

Svängit! Jag väntar dock på en höjning eller något fantastiskt men det kommer aldrig.

Svängig låt!

Julia Alvgard, hennes röst är härlig!

Love Generation, det svänger!

Linda Bengtzing, jag tror hon är för folkkär för att åka ut.

Linda Pritchard, hon har som sagt ett stort register och det är ju aldrig fel.

Linda Sundblad, Lycky You

Trallvänligt med inte så mycket mer än det, tyvärr. Har hon alltid varit så där dålig på att sjunga. Eller inte dålig, men inte överdrivet bra.

Simon Forsberg, Tid Att Andas

Gäsp, gäsp. Han kommer glömmas lika fort han kliver av scenen.

Sara Lumholdt, Enemy

Rätt svängig låt. Bordet känns dock lite pinsamt. Kanske lite för låga toner för henne på vissa ställen.

The Playtones, The King

Sångaren pratar exakt som Jimmie Åkesson, läskigt! Svängit och bra sångare.

Shirley´s Angels, I Thought It Was Forever

En nytändning från Shirley Clamp! Jag tycker det är svängit och jag tror låten kommer fastna. Bra att de sjunger på engelska.

Sebastian, No One Else Could

Jag tycker inte om honom och klarar inte av att se på honom. Låten var däremot rätt bra och han sjunger bra.

Sara Varga, Spring För Livet

Jag gillar den här men kanske inte just i Melodifestivalen. Däremot kommer jag ha den i min spotifylista.

Eric Saade, Popular

Inte en av hans bättre låtar men rätt okej. Han kan i alla fall dansa och sjunga.

Eric Saade naturligtvis.

The Playtones, det svänger och det gillar svenska folket.

Sebastian, bra låt och bra röst.

Shirley´s Angels, bra röster!

Jag kommer med största sannolikhet inte se Melodifestivalen ikväll och därför har jag bara utgått från det man fått höra innan.

Brolle, 7 Days and 7 Nights

Konstigt att höra Brolle sjunga schlager. Det känns inte som hans stil. Ingen höjdare.

Loreen, My Heart Is Refusing Me

Varför kryper hon ihop? Hon borde sträcka på sig. Bra röst, trallvänlig låt.

Babsan, Ge Mig En Spanjor

Trallvänligt men inget vinnarmaterial direkt.

Elisabeth Andreassen, Vaken i En Dröm

Gäsp, gäsp, gäsp. För 20 år sedan kanske.

Sanna Nielsen, I´m In Love

Den här låten tror jag kommer fastna. Kan behöva ett par genomlyssningar.

The Moniker, Oh My God!

Inte så bra, jag hade förväntat mig mer. Den lyfter aldrig.

Anniela, Elektrisk

Riktigt bra för att vara på svenska. Svängig.

Christian Walz, Like Suicide

Hjälp vilken skägg! Jag tror den här låten kan bli bättre om man lyssnar igenom den fler gånger.

Sanna Nielsen, rätt bra låt men jag saknar ett coolt stick.

Brolle, för att han har massa fans.

Jag undervisar ju i engelska ibland och när jag ska göra det brukar jag prata engelska med mig själv i bilen på väg till arbetet för att värma upp lite. Sist det hände stötte jag på ett ord som jag inte riktigt kände igen, det kändes konstigt i munnen. Hoffently. Heter det så? tänkte jag. Jag funderade ett tag och kom fram till att det är en blandning mellan engelskans hopefully och tyskans hoffentlich. Kanske är lika bra att jag åker till Tyskland igen så jag lär mig.

Dilba, Try Again

Sjunger hon ens? Jag tror hon mimar och sjunger med i falsett ibland. Fruktansvärt. Låten är trallvänlig. Vad hade hon runt midjan? Det jag har att säga är mest, Dilba, Try INTE Again.

Swingfly, Me and My Drum

Jag tycker låten svänger men mest gillar jag den nog för att Christoffer Hiding är med.

Inte hon igen! Förra året var hon en katastrof. Mycket bättre i år dock.

Jag gillar rattara, det är kul. I övrigt var det inte så bra. Han är ingen supersångare direkt. Låten är ganska svängig.

Ett lattjo gäng med en svängig låt. Jag såg dem i Sommarkrysset en gång och tyckte de var svängiga.

Jag tycker han ser lite läskig ut i de där kläderna, lite som Karlsson på taket. Svängig låt.

Sjunger man sådana här låtar måste texten vara suverän. Än så länge är det typ bara Annika Norlin som har lyckats med det. Det här kändes med gäsp. Lite likt Eva Dahlgren på något sätt. Varför i hela friden hade hon gitarren?

Det här kändes inte som Dannys stil men det kanske är jag som är efter. Rätt svängigt ändå. Varför tog han sig på underlivet ett flertal gånger?

Danny, mest för att han är känd.

Le Kid, det svänger ju!

Jag trodde aldrig jag skulle säga det men, Jenny Silver.

Dilba, trodde jag heller aldrig att jag skulle säga. Eller Swingfly, jag kan inte bestämma mig.

Tre barn, minst, har sagt att jag liknar Nina i Huset Anubis. Det har jag nog skrivit om förut men nu har jag också skaffat fram en bild på henne. Loek Beernink heter hon egentligen. Om man tittar jättesnabbt kan man kanske se vissa likheter men inte annars. Jag tror att det kan vara ögonen och näsan som är lika. Nåja, vad tycker ni? Likt eller inte?

"Eva insåg att hon måste trappa ner på konsumtionen av det vita pulvret och det omgående."

Genom mitt huvud flög mjöl, socker, vaniljsocker, bakpulver, snö, glass och sist men inte minst slog det mig att det var kokain hon menade, och då har jag ändå läst Snabba Cash!

Mitt råd till er ungdomar är att aldrig umgås med "kompisar" som håller på med skumma saker. Oavsett om det handlar om knark, snatteri eller att strunta i skolan. Tro på er själva och strunta i alla osäkra fjantar! Dagens visdomsord från mig!

Jag är på ett dagis idag och det konstiga med att jobba på dagis är att man aldrig har rast, typ. Alla politiker borde bege sig ut i skolorna och se hur det är att jobba där. Och hur det är att gå i skolan där. Mindre klasser, det är mitt råd. Och alla adhd-barn, jag kallar dem så, får sitta i smågrupper.Helst ensamma med en lärare. Och mer stimulerande lektioner där eleverna får vara med och bestämma och göra det de tycker är roligt. Det spelar väl ingen roll för läraren om barnen lär sig om andra världskriget genom att skriva och spela upp en pjäs eller om de sitter och läser och skriver.