Det är ju sällan jag skriver något av värde här i bloggen men idag tänkte jag försöka mig på det.

Man kan ha olika sorters vänner, bra vänner och dåliga vänner. Bra vänner är sådana som Susanne. Susanne kan jag ringa till när jag vill och säga vad jag vill. Jag kan också vara utan henne i ett halvår och sen träffa henne igen och allt är som vanligt, exempelvis som när jag var i Tyskland. Vi kramas dock inte för vi är inte sådana, vi gillar varandra ändå. Vi känner alltså varandra väldigt bra och inget känns konstigt eller jobbigt.

En bra vän kan också vara en sådan som Julia, hon är en sådan man blir glad av att se och vill krama för hon är så snäll. Hon säger aldrig dumma saker utan är alltid snäll och hjälpsam, utan att vara falsk. Efter att man har träffat henne känner man sig glad och pigg och man vill träffa henne igen så fort som möjligt.

Sen finns det dåliga vänner. Efter att du har träffat dem känner du dig lite trött och kanske till och med lite ledsen. Vännen säger onödigt dumma kommentarer som "vad tråkig du är"(bara för att ni inte vill göra samma sak), "vilken fin tröja" (sådär så man inte vet om det är ironiskt eller inte). Du känner hela tiden att du måste vara snyggare, smalare, smartare än vännen för att må bra. Visst, det beror på självkänsla också men jag tror att en dålig vän kan sänka en rätt mycket.

En dålig vän är svår att upptäcka, det kan lätt gå flera år innan man förstår hur mycket personen förstör. När du har upptäckt att en vän är dålig så skynda dig att göra dig av med den.